Om kriget kommer, och glad sommar!

Nu är det bara några dagar innan midsommarhelgen, den helgen då det svenska samhället är som mest sårbart. Alla tjänstemän är lediga och både polisen och sjukvården är redan upptagna, eftersom man måste tampas med fyllon, slagsmål och allt annat som hör denna traditionsenliga helg till.

Jag är beredd på det värsta, här ser man mig på bilden skrivandes på bloggen iförd en traditionsenlig M/51 gasmask och M/59 hjälm - jag är beredd!!. Men samtidigt är detta en symbolik för den tid Sverige hade ett försvar som hade folklig förankring, och ett försvar man kunde lita på.

Just det, alla ni som har häcklat bloggen, med kommentarer om min okunnighet, idioti och övrigt, då har jag för er dåliga nyheter att komma med, idag kom antagningsbeskedet från högskolan, och det var ett positivt besked... detta innebär att om några år kommer jag röra om i grytan i det statliga väsendet...

Men detta innebär dessvärre att min tid att skriva på denna blogg kommer minskas avsevärt, vilket du säkert märkt under våren, då jag har varit ytterst aktiv med studier.

Kanske tar jag upp bloggen igen, kanske inte. Se detta som ett avslut, men samtidigt början på något nytt. Jag har starka åsikter, och ämnar göra permanenta avtryck i den rådande försvarspolitiken...

För mig är kriget en verklighet

/Man At Work

FMV- Teknik för Sveriges Säkerhet?

Idag så kom FMVs tidskrift "Protec" i brevlådan, och redan på framsidan på tidskriften blir jag förvissad kring verkets slogan, "teknik för sveriges säkerhet" känns som den är relativt förlegad när till och med ÖB uttalat sig att Sverige kan inte längre försvaras... Kanske en omskriving av detta är högaktuellt?.

Nåja, över till innehållet...

Som alltid börjas det med en solskensledare av Gunnar Holmgren, generaldirektör, där oavsett vad man hittat på för tokigheter denna period (tidningen kommer varje kvartal). Inget undantag denna gång heller förstås, nu handlar det om att bland annat nytt materiel ska köpas från "hyllan" och inte utvecklas egenhändigt, visst det kan tyckas vid första anblicken som en fördel, men när man väger in nackdelarna så framkommer det vissa tvivel.. tänk på att allt måste anpassas till användaren Försvarsmakten, eftersom kravlistan ofta innehåller 100-150 punkter i normalfallet, och detta kostar ofta enorma pengar.

Jag är inte jätteinsatt i FMVs upphandlingar, men kan rekomendera bloggaren wiseman, se länk här på bloggen, wiseman ger dig svart på vitt, och det är ofta en bister och obehaglig verklighet som framträder när man ser hur FMV fungerar, men det är en statlig myndighet utan några egentliga krav på prestationer, så vad kan man vänta sig?

Ett obehagligt exempel som kommer från just wiseman är värt att ta upp,

"Då Saab levererar nya mjukvaror (större uppdatering) till Gripen håller de sällan måttet, utan kräver en ytterligare uppdatering (buggfix på civilt datorspråk). Denna tar ofta några månader till något år till. Det gör att nästa större uppdatering skjuts på framtiden. Där har FMV förhandlat så klurigt med Saab att för varje månad Saab inte får leverera nästa större uppdateringen (alltså pga att man inte lyckades med vad man utfäst sig att göra) betalar FMV miljonskadestånd till Saab...FMV beställer högteknologiskt system för miljardbelopp, men tycker det blir så dyrt samtidigt som man inte är riktigt nöjd med tillverkaren att man väljer att inte köpa in manualen för x milj kr. Det gör i sin tur att systemet inte kan användas fullt ut utan användarna får sitta och prova sig fram, ungefär som vilken kille som helst som köpt en ny dvd-inspelare eller liknande."

Man blir mörkrädd, men, men, det är ju byråkrater och paragrafryttare vi har och göra med.
Att bränna skattepengar är ju inga problem för en myndighet, och där finns det många exempel... Tragisk är dock att det är försvarets sista resurser som slösas med lättja.


Lustigt nog så erkänner även FMV indirekt att man gjort något av ett misstag vid utprovningen av "Galten", det uppdagas nämligen att fordornet inte beter önskvärt i vinterklimat, så man måste begränsa hastigheten till 30kmh och använda snökedjor!. Kanske inga problem för FMV eftersom det aldrig kommer bli krig i Sverige (!) men man blev uppenbart tämligen svettiga när ryktet spred sig att vintern i Afghanistan är minst lika jävlig som i hemma i Svedala!....Tankevurpa...

Jag skulle vilja se en enhet som färdas med Galten i Afghanistan som råkar ut för ett bakhåll, i full snöstorm, på en slingrig bergsväg, när man flyr i 30 km/h

Apropå FMVs slogan, "Teknik för Sveriges säkerhet" kanske man borde formulera om till vad de egentligen sysslar med, "Teknik för utlandssyrkans säkerhet" men hoppsan, redan där föll det!.

Piraternas hot mot USA

Som tidigare en talesman för piraterna i Somalia sade, efter ett antal pirater blivit ihjälskjutna av amerikanska styrkor. Vi kommer försöka skada era styrkor när ni skadar oss. Jag bara undrar hur skitnödiga de wienerbrödsätande stabsbefälen på Trossö (stabsfartyget) blir om någon enhet i ME01 lyckas ha ihjäl någon bandit. Tänkvärt är hur olika PK-elmenten i samhället ställer sig när reuters bilder kommer till media på de döda piraterna...I många ögon är det "oskyldiga" desperata människor, det må vara hänt, men samtidigt försöker de med vapenkraft nerkämpa svenska styrkor.

Man kan dock spekulera i detta tidiga skede hur enheten löser sina uppgifter, användaren "gothenburger" på ett forum på internet har ett spekulativt svar:

"Klockrent av SEAL. Undrar vad sverige kommer att göra i samma situation när dom kommer ner? Tjata ihjäl piraterna? Locka med svenskt medborgarskap och en trerummare i Bandhagen?? Eller ringer dom jänkarna och ber att få låna SEAL teamet?"

Viss ironi, visst, men ack så slagkraftigt!

Hjälp!!, dom skjuter på oss

Såg precis tv4 nyheterna bland påskägg och fjädrar... Och svenska styrkan i Afghanistan har blivit beskjuta, jag kan inte förstå vilken moralpanik som utbryter varje gång något som detta händer. Ses det inte naturligt att natoledd styrka blir beskjuten?. Men som vanligt i PK-Sverige får man moralpanik så fort utlandsstyrkan- det nya försvaret faktiskt gör något vettigt, att skjuta av skallen på några talibaner bidrar ju iallafall till något.

En tidig påskpresent?

ME01- ett dråpslag för piraterna?

Jag satt precis och tittade på Försvarsmaktens politiskt korrekta "combat camera" där man bland annat kan se hur ME01 lastas för transport till Afrikas kust. Och senare tittade jag även på klippet som handlade om den svenska boarding styrkan som ska operera som yttre skydd för de tre fartygen som skickas ner till Afrika. Jättekul och spännande, att den svenska flottan får sitt andra internationella uppdrag någonsin och det kostar bara 785 miljoner kronor!. Tänk vad pengarna skulle kunna användas till för att trygga det regionella försvaret, för ett lokalt hemvärnskompani är en tiondel av detta mycket pengar. Och jag lovar att hemvärnet kan vara en slagkraftig enhet, mycket på grund av den lokala förankringen. Som exempel på detta (utan att vara provokativ, jo lite då...). Kan en paradoxal jämförelse göras med de tyska Volksturm förbanden under Andra Världskrigets slutskede. Delar av dessa enheter gjorde ett mycket hårdnackat motstånd, en fördröjnings strid som saknar motstycke i modern tid. jag vill tillägga att jag inte romantiserar kring nazister och liknande, detta var ett exempel för att visa fördelarna för att ha lokal förankring- hemvärn och där med är det en bra investering till skillnad från detta.

Jag har en stilla undran, varför ska just Sverige, som har uppenbara problem med det regionella försvaret avsätta relativt stora resurser för att egentligen vara EU till lags?. Kanske så Carl Bildt ska knyta kontakter i Bryssel så han kan efter den politiska karriären är slut bättra på sin förmögenhet?, för att tysta vänsterfalangerna, som ska envisas med att hjälpa varenda svältande människa?- jag vet faktiskt inte varför själv.

Jag kanske framstår som en kall och osympatiskt person när jag inte förstår det ädla med att just Sverige "måste" delta för att trygga mattransporter. Uppenbart så har ju de större aktörerna redan tagit sig an det ansvaret, men när man ser mönstret som är övergripande, jmf med Afghanistan, vad har Sverige där och göra egentligen? kanske trygga Afghanistandoktrinen, men det har ju dementerats från regeringshåll!?.

Sammantaget så undrar jag vad ME01 kommer uppnå, jag tror tyvärr inte att det kommer bli ett dråpslag för piraterna, eftersom den svenska styrkan är liten, kommer den göra likväl en liten skillnad. Förmågan att intervera i luftrummet finns inte, eftersom styrkan har avsaknad av helikotrar, så undsätta fartyg som redan blivit kapade existerar inte, den generella är nämligen att man undsätter kapade fartyg med helikopter. Och resonemanget blir komiskt när man väger in att 45-50% av kapningarna lyckas, siffror från augusti 2008.

Fartygen förbereds för transport i Karlskrona

Offentligt bemötande av kommetarer på bloggen

Åter igen så utrsäktar jag mig för att uppdateringarna inte är så frekventa som tidigare, detta beror tyvärr att lågkonjukturen har drabbat även mig och allt vad det innebär. Men om det är någon tröst så är man inte ensam i denna soppa!. Jag har tagit tillfället i akt och utbildar mig så jag kanske kan påverka försvarspolitiken på allvar. Många antar säkert att mina planer kommer gå i stöpet redan på den teoretiska nivån, iallafall om man ska göra någon typ av bedömning diverse kommentarer här på bloggen. Men vet ni vad, eftersom jag är ganska cynisk och manipulativ och besitter en god verbal förmåga, så kommer jag med stor säkerhet att lyckas. Förhoppningsvis till er förskräckelse. Speciellt personen bakom användarnamnet "milmap" som kommenterade bloggen den 3 april klockan 13:15

"Om du försöker vara som wiseman så har du misslyckats kapitalt. Din blogg är helt oseriös, och att du har en bild på en dömd våldtäktsman som din egen profilbild säger allt. Lägg ner detta skräp nu!"

Och jag passar även på att infoga mitt svar,

"Bästa milmap, om du läst VARFÖR jag har just denna bild så kanske du skulle förstå, oseriös eller inte, förutom bilden vad anmärker du över?. Jag kanske har åsikter du inte håller med om, men behöver jag vara oseriös för det? Kommentera gärna igen, och just det, jag jämför mig inte med wiseman, men wiseman är en bra bloggare inget snack om saken."

Ett förtydligande gällande just kring min profilbild, kanske bara människor som har en sarkastisk humor förstår kopplingen, men upprepning är inlärningens moder sägs det,

"För mig är kriget en verklighet" sade Kapten Christer Carlsson på KA1 1993, denne man är på min profilbild, och har på senare tid blivit dömd för diverse hemskheter som våldtäkter och misshandel, jag vet inte om det bara är jag som ser den tragiska symboliken med honom och försvarsmakten i allmänhet. Kapten Carlsson var nämligen en framstående militär som med alla buds stående medel lärde svenska pojkar att försvara sitt land"

Samma lika?

Jag börjar med att ursäkta mig att jag inte har varit så frekvent att uppdatera med nya inlägg och tankar, tyvärr har min tid upptagits av arbete och annat. Dessvärre har jag inget vidare och komma med i detta inlägg heller, förutom att hoppas på att den nya ÖB kommer reda ut den soppan som försvarsmakten befinner sig i. Men man ska komma ihåg att försvarsmakten inte styr över sin egna verksamhet- förövrigt den enda svenska myndighet som inte styr över den egna verksamheten själv, så med viss sarkasm så kanske det stannar just vid att hoppas på nya tider med nya ledare. Jag börjar bilda mig uppfattningen att den svenska försvarsmakten tappade sitt existensberättigande hos politikerna runt 1997-98, sedan dessa år så har det gått utför rejält. I samband med att man ansåg att de ryska ekonomiska reformerna var så stora och omfattande under denna tid, ansågs det att den gamla hotbilden var borta för gott. Men tiderna förändras och även den Ryska Federationen, med Georgienkrisen i färskt minne.... Samt det politiska efterspelet. Det som är obehagligt med det hela är att den generella svensken som inte släpper fjärrkontrollen eller blicken från tvn som visar den senaste dokusåpan, vaggas i en falsk trygghet att "hela Sverige" ska försvaras, fin tanke, men ganska svårt när man har 60 stridsvagnar.. på en yta av 449 964 km² !


För att bryta upp från min vanliga monolog som förs på här på bloggen så kommer jag med något så häpnande som ett boktips! Jag vill tipsa om Traudl Junges självbiografi, Traudl Junge var Hitlers sekreterare till slutet i Berlin 1945, läsaren får en häpnadsväckande inblick i Hitlers bisarra vardag och beslutsfattning, läsvärt! http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185057983

Strategiskt överfall mot Sverige.

Av en ren slump hittade jag en mycket läsvärd historia, som kanske verkar väldigt fiktiv, men visar uppenbart bristerna i det svenska försvaret... mycket läsvärt

http://cornubot.blogspot.com/2009/01/strategiskt-overfall-pa-sverige.html

Operation Garbo har fått en ny skepnad.

Gårdagens Kustförsvar.

För att fortsätta på samma spår som mitt tidigare inlägg där jag hade bifogat den eminenta artikeln tillåter jag mig själv att vara lite nostaligisk, eller som så önskas, bakåtsträvande.

När kustartilleriet år 2000 avecklades och ersattes med amfibiebataljoner (i dag finns det bara 1 amfibiebataljon som har amfibiestrid som tilläggsuppgift!) så satte man den sista praktiska spiken i kistan för invasionsförsvaret. Man kan inte längre bekänpa en invasion sjövägen. Om du besitter grundläggande kunskaper om krigförning så vet du en invasion sker inte enbart sjövägen utan föranleds ofta via strategiska luftlandsättniingar. Dock så skeppas tung matriel med fartyg, och lätta luftlandsatta förband, har ingen längre uthållighet när de är isolerade och saknar tyngre understöd.


Den svenska försvarsmakten hade fram till 2000 ett kustartilleri som verkligen var värt namnet, iform av minspärrar, fasta anläggningar, och rörligt kustartilleri. Detta vapenslag skulle göra det mycket svårt för ett landstigningsföretag som närmade sig kusten, detta förutsätter att man har lyckats att passera svenska ubåtar, ytstridsgrupper och flyget, som skulle bekämpa fiender redan till sjöss. Med kalla krigets svenska försvarsmakt så är det tveksamt att ett anfallsföretag skulle lyckas närma sig svenska skärgården om man inte skulle sätta in stora resurser i några enstaka anfallsriktningar. Uppenbart så var det svenska kustartilleriet av världsklass, speciellt med 12/70 ERSTA pjäserna som ännu till denna dag har ett eldledningssystem i världsklass, och själva pjäserna var ingenjörsmästerverk.


Nackdelarna med det fasta kustartilleriet är uppenbara, specielllt i den moderna tidsåldern eftersom vem som helst kan med enkla medel spana efter dessa anläggningar med hjälp av eniro.se eller hitta.se. Samtidigt blir det inte svårare genom att alla sjökort som producerats har skjutområden utmärkta i närheten av de aktiva anläggningarna. Skyddet mot moderna vapen är även lågt, och detta var huvudargumentet för att lägga ner de fasta anläggningarna, men det som är intressant var att FMV tog fram alternativa lösningar som var mycket kostnadseffektiva och innovativa (det var bättre förr). Dessa lösningar var bland annat "superbetong" där anläggningarna behövdes kompleteras med ca 70cm betong för att stå emot moderna vapen, så kallade "bunkerbusters". Samt även aggregat för att sprida vattendimma runt pjästen som i sin tur effektivt maskerar mot laser och ir-styrda vapen. Som ytterliggare skydd mot ir-styrda vapen utvecklade man uppvärmda splitterskydd, som monterades utanpå pjäsen, och tanken var att stridsdelen, eller bomben skulle detonera på dessa skydd istället för pjäsen. Så nog fanns det lösningar, för att bruka dessa anläggningar i en modern konflikt.

12/70 ERSTA- En symbol för det svenska kustförsvaret

Men det som förbryllar mig mest är att när man lade ner kustartilleriet så lade man i praktiken ner alla dess förmågor med. Kustartilleriets förmågor sträckte sig längre än att bemanna och skjuta med fasta anläggningar. Man hade även rörliga enheter som kunde på kort varsel omgrupperas, bland annat fanns 12/80 KARIN en rörlig ERSTA pjäs, som kunde skjuta 15 km, och med hjälp av en duktig eldledare kunna utgöra ett dödligt hot för ett stundande anfallsföretag.

12/80 KARIN Rörlig kustartilleripjäs

Dock finner jag det mest potenta vapensystemet som försvann under nerläggningen att vara Tung robotbatteri RBS 15KA , som var monterat på lastbil och därmed mycket rörligt. Eldledningsradarn kunde placeras upp till 100 km från förbandet för att undvika att bli upptäckta!, det är större delen av Stockholms skärgård!. Systemet togs i bruk 1995 och lades ner 2000. Vilket resursslöseri!, och åter igen kan man inte se längre än vad näsan räcker inom den svenska försvarsmakten, men framförallt i Rosenbad och hos försvarsberedningen.
Nedan finner du en underbar bild på det vapensystem jag beskrivit, jag har lånat bilden från den eminenta sidan kustartilleriet.se, där du finner massvis av information, om det numera historiska vapenslaget inom den svenska försvarsmakten.

Sverige var ett av världens mest militäriserade länder

Jag kom över en artikel från sidan newsmill.se. (sidan i övrigt är tveksamt då diverse "stureplansprofiler" skriver utrikespolitiska artiklar på sidan) Den handlar om den gamla försvarsmakten, och tiden då vi hade ett försvar och lita på... till skillnad från dagens försvar

Ta del av artikeln och betänk- Varför skrotades ALLT?, jag har frågat mig detta sen försvarsbeslutet 2000 då försvarsmakten förlorade i praktiken sina uppgifter, som ännu idag inte har ersatts med klara riktlinjer utan difusa riktlinjer som förvirrade politiker ändrar en 2-3 gånger under sin mandatperiod...

Här är artikeln,

Det är väldigt få i dag som vet att Sverige för bara några årtionden sedan var en av världens ledande försvarsmakter och att vi hade ett av de starkaste överbefälhavareämbetena i världen. Sverige var tidvis det land i världen som satsade mest per capita på försvaret efter USA, Sovjetunionen och Israel. Först 1968 beslutade vi att inte skaffa egna svenska kärnvapen (som avancerat industriland hade vi varit kapabla att utveckla taktiska kärnvapen sedan 50-talet). Det svenska flygvapnet var en potentiell maktfaktor i Europa. Det väckte beundran och våra stridsplan kunde säljas världen över. Under namn som Flygande tunnan och Lansen var de svenska jaktplanen en källa till pojkaktig nationell stolthet. Sverige hade dessutom ett av världens absolut bästa civilförsvar! Vi hade lagringsprogram och detaljplanläggning av företag och arbetskraft på ett världsunikt sätt, i nära samverkan med näringslivet. Att betecknas som ett så kallat K-företag var status. Våra bergrumsanläggningar för lagring av olja blev världsberömda.

All beredskap inriktades på att klara invasionsförsvar i tre riktningar - samtidigt. Vi skulle klara en invasion i Skåne, en i Mellansverige och en i övre Norrland. I det längsta (tills hjälp från väst anlände) skulle vi hindra angriparen från att få fotfäste, och ingenstans skulle vi dra oss tillbaka utan att bjuda på hårt motstånd!

Vi skulle också klara att motståndaren använde taktiska kärnvapen samt gas och biologiska stridsmedel. Befolkningen skulle skyddas mot atomvapenanfall mot större städer genom storskalig utrymning, enorma skyddsrum och stora landsomfattande civilförsvarsstyrkor. På teckningar i broschyren "Om kriget kommer" ses en svensk familj färdig för utrymning. "Tag med pengar, värdehandlingar, sjukförsäkringsbesked och fackföreningsbok", lyder underskriften. Hade den också försetts med ransoneringskort och gasmask skulle i så fall även dessa medtas. En absolut tilltro till "världens modernaste land" andas ur denna och många andra texter från den tiden.

Över hela landet fanns ett mycket stort antal befästningar, ledningscentraler, skyddsrum, oljelager, reservsändningsplatser (för etermedierna), papperslager (för dagstidningarna), ja hela industrianläggningar nergrävda i marken. Sverige kunde liknas vid en schweizerost!
Vårt totalförsvar skulle vara omedelbart insatsberett. Vissa delar av Hemvärnet hade till och med en så kort mobiliseringstid som sex timmar! Så sent som vid 1980-talets början omfattade totalförsvaret 2,8 miljoner människor efter mobilisering. För den manliga delen av befolkningen rådde värnplikt mellan 18 och 47 års ålder. För den civila delen av totalförsvaret motsvarade plikten för kvinnor och män i vissa fall ända upp till 70 år. Reservofficerare återfanns på ett mycket stort antal befattningar inom näringslivet, medierna och den offentliga förvaltningen. Sverige inte bara hade utan var ett militärt-industriellt-förvaltningsmässigt komplex. Att slå vakt om totalförsvaret var synonymt med att slå vakt om svensk alliansfrihet, folkförsvar och demokrati. Kring detta rådde såväl politisk enighet som folkförankring. Det var helt enkelt en angelägenhet för alla.

Även sedan stora ytstridsfartyg, äldre typer av ubåtar och stridsflygplan fasats ut ur organisationen omfattade så sent som vid mitten av 1980-talet den mobiliserade styrkan (liksom tjugo år tidigare) 850 000 man, varav 700 000 i armén som ännu i slutet av 1980-talet omfattade 29 brigader efter mobilisering (närmare 10 divisioner enligt stormakternas sätt att se), en imponerande numerär för en mindre stat. Vårt flygvapen räknades dessutom som det fjärde starkaste i världen. Cykeltolkande infanteri var en svensk specialitet in på 70-talet. Vaksamhet - samhällsanda var viktiga motton som stimulerade till bred delaktighet i de nationella säkerhetsintressena.

Spionberättelser som dem om Frithiof Enbom och Stig Wennerström vävdes in i tidens berättelse om folkhemmet, den svenska modellen och det goda och framåtinriktade samhälle som svenskarna höll på att bygga upp. Enbom framställdes som en slusk som hotade detta mönstersamhälle med bohemeri och slarv, medan Wennerström var en dekadent överste ur den forna överklassen som avslöjades av sin rättskaffens hushållerska, försedd med partibok och allt.
När televisionen började introduceras från 1950-talets senare del kom den svenska försvarsmakten att uppleva en verklig guldålder när det gällde populär, positiv behandling i ett medium som började nå in i alla svenskars vardagsrum. Det nya mediet styrdes nämligen i hög grad av möjligheten att skaffa fram rörliga bilder. Alla i förväg kända händelser som var bildmässigt tacksamma premierades vid nyhetsurvalet i Aktuellt, den enda kanalens nyhetsprogram. Det gällde såväl de årliga fältjänstövningarna som vapentekniska nyheter och civilförsvaret. Stoffet hade en egen dramatik som den svenska televisionen var ivrig att utnyttja. Kanoner avfyrades och granaternas förmåga att genombryta pansar visades ingående i bild - allt mot bakgrunden av synsättet att förbättrade svenska vapen också innebar förbättrade möjligheter för den svenska försvarsmakten att bita ifrån sig.

Tillsammans med det närmast permanenta krigshotet fick allt detta naturligtvis djupgående, känslomässiga, materiella och organisatoriska konsekvenser. Säkerhets- och försvarsfrågorna kom helt enkelt att genomsyra det svenska samhället och de enskilda medborgarnas liv under flera årtionden. I ett hotande läge kunde ju den vuxne medborgaren inkallas till totalförsvaret med omedelbar verkan, och därmed bryta upp helt från vardagslivet.
Man tänker på Jan Olof Olssons (signaturen Jolo) TV-serie "Någonstans i Sverige" (1974) som ju mer än något annat har präglat den stora publikens bild av en annan beredskap, den välkända från krigsåren 1939-45. Jolo gestaltade precis det som måste ha varit de flesta inkallades främsta upplevelse: den ändlösa väntan, bevakningstjänstens enformiga och händelsefattiga rutiner - och inte minst den ständigt malande oron för dem därhemma.

Kunskapen om allt detta är viktig för de unga. Något viktigt att bita i, något som de nog aldrig förr ägnat en tanke (för att ingen berättat det för dem). Det kalla kriget (med dess djupgående säkerhetspolitiska motsättningar) och dess påverkan på oss i Sverige är totalt främmande för den unga generationen. Jag tycker att det är viktigt att berätta om den här tiden, just de årtionden som kanske bäst sammanfattades i den välkända broschyren Om kriget kommer.
I den kulturhistoriska skildringen av efterkrigstiden och det kalla krigets årtionden intar hoten och de motsvarande försvarsåtgärderna en självklar plats vid sidan av demokratiutveckling, välståndsexplosion och infrastrukturutbyggnad. Det är angeläget att se frågorna om säkerhet och försvar i ett brett perspektiv. I den berättelsen ingår också hotbilden, de grundläggande tankarna kring säkerhet och försvar, alla de organisatoriska och materiella åtgärderna och - inte minst - hur allt detta inverkade på de enskilda medborgarna. Säkerheten och försvaret utgjorde långt in på 1970-talet en central - men i dag fullständigt bortglömd - del av landets totala samhällsmiljö. Det är viktigt att ge våra barn och barnbarn, men också oss själva referensramar och ett allsidigt perspektiv på den här mycket märkvärdiga tiden!

Mats Ekdahl

Cyberkrig - En del av den moderna krigförningen

Jag var relativt ovetandes om termen cyberkrig, men wisemans blogg, öppnade ögonen hos mig.

Termen cyberkrig låter onekligen futuristisk, men det är en realitet idag. Allt eftersom samhällen i stort mer och mer baserar sig på internet och datorer så ökar även sårbarheten för samhället. Ett samhälle utan fungerande komunikationer under en krissituationer är mycket sårbart. Brist på information på grund av bristande komunikationer leder till oro och ibland kaos, vilket ger möjligheter att sprida disinformation för främmande makt.

Allt detta är möjligt genom att styra 1000-tals datorer samtidigt i ett så kallat "botnet" som i sin tur överbelastar strategiskt viktiga knutpunkter på internet, och leder till att samhällets grundläggande funktioner slås ut.

Tyvärr går det inte och skydda sig fullt ut mot en attack, eftersom en "hacker" hela tiden söker efter kryphålet, den svaga punkten hos ett datorsystem. Alla system har en svag punkt, och för en hacker, eller en cyberkrigare är det bara en tidsfråga innan den svaga punkten hittas.

Som tur är har försvarsmakter runt om i världen svårt och rekrytera cyberkrigare, eftersom dessa har många olika sympatier som ofta sträcker sig över nationsgränsen, därav så är det svårt att föra ett kontrollerat cyberkrig.

Det obehagligaste exemplet på ett aktivt cyberkrig finner man i Estland år 2007, detta gav en smak av hur det kan se ut i framtiden. Jag har aldrig länkat till wikipedia tidigare och kommer undvika det i framtiden, men för att förklara "the Estonian Cyberwar" med en lättilgänglig källa väljer jag härmed att göra det länk.

Den nya tidens soldater?- Cyberkrigare

De ovetandes bild av det moderna Ryssland

Idag hade jag en diskution med en kollega på min arbetsplats, gällande Rysslands agerande i Georgien augusti 2008 , och denne påstod att Georgien helt enkelt får skylla sig själva efter Rysslands anfall. Detta grundade personen på nyhetsrapporterna som gällde att Georgien svarade på ett missilanfall från Sydossetien, - man kan ju inte anfalla ett land så där (!?).

Med detta sagt så vill jag mena att de ovetandes, "Svensson" inte har någon aning vad som håller på och hända i Ryssland, man känner inte till Putin regimens sätt och agera genemot meningsmotståndare. Man ser inte hoten som kupas på horisonten, kanske lika bra eftersom det skulle bli uppror i landet när den gråa massan inser hur utsatta Sverige är rent säkerhetspolitiskt, med kommande projekt så som Gazproms Nordstream utanför Gotland som ett exempel, Jag vågar påstå att det är endast på grund av okunskap hos befolkningen den nuvarande regeringen sitter kvar i riksdagen. Speciellt försvarsministern, som har blivit tillsatt för att lyda finansministerns minsta önskan.

I ett utrikespolitiskt klimat som åter igen hårdnar så har inte svensken någon som helst uppfattning om utvecklingen i världen, utan vad som cirkulerar i svenskens omvärldsmedvetenhet är vem som deltar i melodifestivalen på lördagen, och var man hittar den billigaste platta TVn!. Detta är måhända självvalt, ibland blir jag förvånad i spontana diskutioner med kollegor på arbetsplatsen, bekanta med flera. Men allt som oftast så så stannar diskutionen med att jag är en krigshetsande bakåtsträvande dåre (som du förövrigt kan se signaturen J förtydliga här på bloggen). Uppenbart, känner man då inte till Rysslands utveckling, eller man kanske ska skriva återgång till den forna ordningen. För det är precis vad som pågår i Ryssland, idag har man inte kommunism som idelogi, utan jag vågar påstå att det handlar om nationalism som Putin använder för att ena landet, för att kunna producera fabricerade hot mot landet och därigenom agera kraftfullt, för att visa omvärlden att man inte från rysk sida är rädd för att visa sin styrka, den ryska björnen håller på och vakna i sitt bo..

I dag finns det inte några fria medier i Ryssland, meningsmotståndare blir fängslade eller mördade, ledande politiker fabricerar rena lögner till folket, precis som på Sovjettiden.

Det som Garri Kasparov (en mycket skicklig schackspelare från Ryssland, och regeringsmotståndare) sade har aldrig varit mer slagkraftigt

"Sluta förse Putin med en demokratisk trovärdighet som han inte förtjänat. Sluta att ta emot honom och hans allierade som demokratiska likar.... Om ni tycker att ett demokratiskt Ryssland är viktigt är det viktigt att stå upp och säga det!"

Uppenbart är steg 1 i detta att få folk i Europa att förstå var ryssarna är på väg.

Den postimperalistiska stressens biverkningar har bara börjat

Sovjetunionens sönderfall är 1900-talets största geopolitiska katastrof

Dessa ord stog Vladimir Putin för 2005. Och numera så är det ganska målande citat för dennes politik. Man vill återta det man har förlorat, man har svårt och se, och man anser att det är ytterst provocerade när de forna baltstaterna gör vissa utspel, som ibland vars betydelse är banal rent konkret, men symboliken är det motsatta, Vän av ordning minns när en av baltstaterna flyttade på ett "befrielsemonument" från andra världskriget, och möttes av kraftiga diplomatiska protester från Ryssland, ett sådant utspel bekräftar bara vad många rysslandskännare har talat om det senaste årtiondet, Att Ryssland, vill och försöker, återta sina geopolitiska mål. Läs gärna om Sergej Karaganov, som är ideologisk rådgivare åt Vladimir Putin här på bloggen för att förstå vad de nya ryssarna har på agendan. Läs här.

Kommunismen är borta och ersatt med nationalismen, och i praktiken så är skillnaden ganska liten, maktstrukturen i landet börjar för varje år likna den forna strukturen som fanns under kommunisttiden, medierna är kontrollerade, regimkritiker förblir tystade. Vladimir Putin styr landet i praktiken med järnhand. Det som skiljer dagens Ryssland mot gårdagens är den ökade handeln med omvärlden, men även den är ordentligt kontrollerad från Kreml. Naturtillgångar blir statliga, och utlänska investerare blir utkastade ur landet på mer eller mindre rimliga orsaker.

Om man sköter sin inrikespolitik, på ett diktaturliknande sätt, då börjar man fundra över hur utrikespolitiken kommer skötas i den närmsta framtiden, då de ryska försvarsanslagen ständigt ökar, och de ryska diplomaterna uttalar sig mer och mer uppseendeväckande. Vad anser du?, jag vill iallafall mena att den eviga freden tyvärr inte är här, och så fattar man beslut från svensk sida på orimliga grunder.

Försvarsmaktens tvivelaktiga övningsscenarion

Jag har kort om tid, så detta blir ett kort inlägg, dock så är det en viktig sak jag vill ta upp. Efter ha läst Livgardets tidning "Livgardisten" så beskrivs det övningar som baserar sig på situationer där försvarsmakten aldrig skulle blandas in eftersom det finns instanser i det civila samhället som klarar av detta.

Övningen jag beskriver utspelade sig vid en fiktivt inbrott vid ett vapenförråd av en kriminell grupp som i sin tur var beställt av terrorister!?. Låter långsökt anser jag, och jag ser visualiserar en viss komik när "jobbet" beställs av en skäggig taliban som diskuterar till en motorcykelåkande kriminell!.

Känns rent spontant som att SÄPO och polisens insatsstyrka fixar en sådan sak enkelt.
Varför övar försvarsmakten sitt fåtal återstående värnpliktiga för sådana här situationer?. Att militären används mot civila har varit förbjudet enligt lag i nästa sjuttio år innan denna lag upphävdes för några år sedan.

Men om situationen någonsin skulle uppstå så behövs det ett regeringsbeslut för att sätta in militära styrkor. Och jag tror personligen att det är svårt och få igenom ett sådant beslut eftersom partierna på vänsterkanten kommer yla om Ådalen 1931, gällande militärens ingripande mot civila. Helt enkelt är detta scenario som beskrivs helt orealistiskt. Och jag tycker att det är ogenomtänkt från befälens sida att genomföra en sådan slutövning. Men kanske, allt som har med terrorister tas imot med öppna armar av en regementeschef, som gång på gång svär över en försvarsberedning och en regering som vägrar inse bristerna i försvarsmakten, och menar att den eviga freden är här. Då måste man hitta på fiktiva övningsscenarion för att budgeten inte ska skäras till nästa år. För om man vill lyckas inom Försvarsmakten gäller det att vara politiskt korrekt, och i den nuvarande politiska korrektheten så finns det inga andra hot än terrorister, dock så väljer jag att inte hålla med!

Oavsett om en svensk militär insatsstyrka skulle användas för att bekämpa inbrottstjuvar som består av kriminella organisationer och annat löst patrask, så kommer vän av ordning kommer ihåg tiden det tog att besluta om att skicka stridsfordon till Afghanistan och dom är inte där ännu!. Då kan man bara undra vilka överläggningar som måste till för att bekämpa civila!. Men kanske skulle det lite rättningar i leden när Hells Angels får påhälsningar av stadsskyttesoldater, som anfaller i pansarbandvagnar?. Kanske det vore bättre än att blanda in den "mjäkiga" polisen? Och kanske skulle de värnpliktiga komma till samhällets tjänst lite mera annat än att bygga fördämningar när det är översvämningar i landet? (ironivarning).

Tänk till Försvarsmakten!, använd den begränsade budgeten till vettigare saker!


Stadsskyttesoldater från Livgardet under framryckning.

Strid i bebyggelse, en jämförelse mellan övning och verklighet.

Jag vill reflektera kring, de senaste veckornas strider i Gazaremsan, och vad den svenska försvarsmakten kan dra lärdom kring. Åter igen kommer frågan om tungt mekaniserat understöd (stridsvagnar) vara eller icke vara, striderna på Gazaremsan utspelade sig till stor del i städer, där man använde stridsvagnar för att anfalla fientliga positioner. Precis som i Irak, speciellt Fallujah. Stridsvagnen är mycket effektiv när det gäller att nerkämpa krypskyttar och robotskyttar, som gömmer sig på hustak och i byggnader. Speciellt när den egna enheten är så nära så det är riskabelt med flygunderstöd. Stridsvagnen ger även en snabbare framryckning i SIB (strid i bebyggelse). Att enbart med infanteri som understöds med lättare pansar typ Stridsfordon 90 nerkämpa fientliga styrkor är tidskrävande och ger förhållandevis stora förluster.

Försvarsmaktens enhet som är inriktad på SIB återfinns på Livgardet i Kungsängen, Stockholm. Denna enhet kallas för stadsskytteförband, och är utrustade med pansarbandvagnar från 60 talet!, Känns improviserat speciellt med tanke på att fordonen inte har någon tilläggsbepansring för att möta moderna vapen. Visst, de pansarbandvagnarna som användes i Bosnien på 90-talet hade tilläggsbepansring, med det är tveksamt om det står imot krigets krav. Åter igen, Strv 122 kommer till bra användning här. Förövrigt så har jag fått reda på varför Stadsskytteförbandet fortfarande använder den gamla "pibben", och det är helt enkelt för att beväpningen sitter långt fram på fordonet, vilket möjligör bättre kapacitet för att "titta" runt gatuhörn för både skytt och vagnschef. Denna möjlighet finns förstås inte på Stridsfordon 90. Vad tänkte man med när denna inhemska skapelse projekterades på 80-talet av FMV? Men som vanligt så rustar man för det förra kriget då pansarslag i stil med Kursk var på agendan. (Kursk ses som historiens största pansarslag, som utspelade sig i Sovjet 1943) Jag tror dock att en utökad doktrin för mekaniserad enhet i städer bör utarbetas för att möta moderna hot, se bara hur den amerikanska armen arbetade i Irak.

Eftersom trenden inom den tredimentionella krigförningen går mot att strida i städer eftersom motståndarna, är okonvetionella och kan inte mäta sig med en modern arme och dess utrustning, väljer man att befästa städer och kriga okonventionellt. Tyvärr innebär detta att man även tillämpar metoder, som att blanda in kvinnor och barn i striderna, som bombsköldar. Eller kanske gömma tunga vapen på tex sjukhus, som enligt FN stadgorna är skyddat från militär inblandning. Man utför även raketbeskjutningar från platser i städerna som är skyddade av FN stadgor. Hur kan man bekämpa detta fiender eller som amerikanarna gillar att kalla dem, "insurgents" när de tillämpar de okonvetionella metoder, jag beskrivit ovan?.

Helt ärligt så vet jag inte. Men en del i ledet är att slå ner motståndet snabbt och effektivt, så åter igen så finns det fördelar med stridsvagnarna. En stridsvagn är skräckinjagande, en stridsvagn är svår och slå ut. Speciellt när den arbetar på trånga ytor, som på trånga gator. Många gånger har en okonvetionell fiende inte tillgång till vapen som slår ut en modern stridsvagn.

Så åter igen de lätta förbanden som försvarsmakten bytt mot stridsvagnarna, kommer inte fungera i en modern strid. Jag kan bara hoppas att någon inser det innan allt är försent.


Exempel på stridsvagnens användbarhet i strid i bebyggelse, på bilden en amerikansk Abrams stridsvagn i Fallujah, Irak.



Motståndarna, "the insurgents", ofta fanatiska, och villiga att tillämpa okonventionella metoder.

Överste Bo Pellnäs knivskarpa analyser.

Åter igen så saxar jag in en artikel som är skriven av Överste Bo Pellnäs, denna herre drar samma slutsatser som många av oss "försvars-bloggare", och det är ju alltid kul när en akademisk utbildad person ger oss medvind.

Jag måste börja med att saxa in en komentar som fanns på SVDs hemsida, som kommenterade Bo Pellnäs artikel, som är skriven av signaturen "Carl Hungus"

BO PELLNÄS ROCKAR!

"Knivskarp analys av ett proffs som dessutom har en klarsynt politisk/historisk synsätt. Vad håller moderaterna på med egentligen, när folkpartister måste gå in och säga att vi måste rusta upp det vi rustat ner? Ut med fjollan Tolgfors, skicka Borg till frisören, in med Reinfelt på en repövning med hård fys-träning. Pellnäs övertar omedelbart posten som ÖB, med Janne Björklund som försvarsminister. Skär ner socialbidragen och migrationsverket och låt pengarna gå till att återskapa vår armé!"

Min tolkning av detta ger mig en uppfattning att "Carl Hungus" har skrivit med viss ironi. Men även något ironiska inlägg i en debatt kan vara ack så slagkraftiga.

Värt och nämnas är att bara denna artikel på SVD har 311 kommentarer! så nog finns det motstånd mot den nuvarande försvarspolitiken.

Åter till den eminenta artikeln som Bo Pellnäs skrivit.

"Bara en villkorslös kapitulation efter ett förödande krig borde ha kunnat försätta vårt land i det läge där vi nu befinner oss. Men i Sverige har lokaliserings- och industripolitik visat sig kunna uppnå samma effekt.

Vilket annat land skulle frivilligt ställa sin huvudstad utan luftförsvar? Vilket land kunde tänka sig att lägga ner alla militära förband på en ö med så stor strategisk betydelse som Gotland?

När Sovjetväldet föll samman fruktade det svenska försvaret att det skulle förlora sitt existensberättigande. Det ledde till två åtgärder, som nu ter sig oöverlagda och som har fått allvarliga konsekvenser.

Den första var tillkomsten av Afghanistandoktrinen, som förkunnade att Sverige kunde försvaras överallt på jorden, bara inte i Sverige. Den andra var angreppet på allt som kunde knytas till det gamla invasionsförsvaret. Det ansågs föråldrat och löjeväckande. I det angreppet kastade man över bord vårt system för uppsättning av krigsförband. 40 års arbete med att skapa metoder att organisera och utrusta förband gick i graven.

Därför saknar försvaret nästan helt typförband från vilka personalbehov och kompletta utrustningslistor kan tas fram. Ett mödosamt reparationsarbete har nyss inletts.

Materielavvecklingen skedde lättsinnigt. Ny materiel avyttrades tillsammans med äldre. Stridsfordon, som borde ha dugt för insatser utomlands, skrotades.

Så gott som hela vårt artilleri avvecklades och med det nästan all kompetens.

En kommission bör tillsättas och klarlägga hur materiel avvecklades och om privata intressen fanns med i bilden.

Detta om den spillda mjölken, som vi nu inte hinner gråta över, eftersom skadorna snabbt måste repareras. Först måste vi formulera en ny försvarsdoktrin.

Problemet är att politikerna ryggar inför uppgiften att återskapa ett försvar av det svenska territoriet. Deras tvekan följer av spänningen mellan nödvändigheten att göra något och den politiska oviljan att agera.

Ingen vill erkänna att man under lång tid har stått bakom en orealistisk försvarsdoktrin. Denna prestigestyrda ovilja kan dessvärre söka skydd i den djupnande lågkonjunkturen och än en gång skjuta försvarsfrågan i bakgrunden.

I Georgienkrisens kölvatten har dock försvarsministern uppfattat att Afghani-standoktrinens efterlämnade tomrum måste fyllas med något. Han har, som svar på kraven att Gotland måste försvaras, genmält att hela Sverige ska försvaras.

Det är, sett mot försvarets resurser, en fras utan innehåll. Den som sysslat med problemet att samla förband till utsatta områden i ett land som är 150 mil långt och överallt skärs av av stora älvar och sjöar, vet vad det innebär att ”försvara hela Sverige”.

Kanske skulle försvarsministern ändå kunna börja med Gotland, där Putins Gazprom nu muddrar inloppet till Slite hamn och bygger om kajerna så att ryska ro-ro-fartyg kan lägga till?

Men regeringens utfästelser gäller inte bara hela Sverige – av och till påstår man rentav att vi ska komma till våra grannländers hjälp om de skulle bli angripna. Med våra resurser är det hjältemodigt och risken med sådana uttalanden är uppenbar.

Ord är inte oviktiga och tomma fraser har ett pris. Vi blir ett land vars säkerhetspolitik ingen tar på allvar och än mindre litar på i allvarliga situationer.

Vår trovärdighet kan inte återupprättas över en natt. Men vi kan formulera en ny försvarsdoktrin och beslutsamt påbörja en vandring i rätt riktning för att leva upp till den.

Flera av de åtgärder som nu aviseras förefaller välbetänkta. Förband som skickas utomlands och de som ska försvara Sverige sägs nu kunna vara desamma.

För förband på bataljonsnivå är detta möjligt, men bara om de behov som strid på svenskt territorium skapar får styra utformningen.

Med det sagt är det självklart att bataljoner aldrig kan sättas in i strid styckevis och delt. Agerar fler än en måste de ledas och samordnas. En bataljon i strid behöver underhåll, kvalificerad sjukvård, stöd med underrättelser, effektiva fältarbeten och olika former av eldunderstöd.

Kort sagt: utan brigadstaber och de stödförband som brukar ingå i en brigad får bataljonerna bara en begränsad effekt. I fredstid bör vi sätta upp tre brigadstaber: en i Övre Norrland, en i Stockholm och en i Götaland, därtill även tre kaderstaber.

Genom anställningar som omfattar ett år i ett stående förband efter full utbildning, sedan utlandstjänst och slutligen fyra-fem år i övade beredskapsförband, kan vi hålla sex brigader tillgängliga:

Två för Övre Norrland, tre i Mälardalen och en i Götaland. För Gotland bör vi omgående avdela ett stående förstärkt kompani och en kontrakterad beredskapsbataljon.

Ersättning till anställda soldater skulle kunna innefatta kostnader för civil utbildning den tid man tillhör beredskapsförbanden.

Nu finns tack och lov delar av den militära infrastrukturen ännu intakt. Det innebär att vi kan återföra Jas-flygplan till Uppsala utan större kostnader.

Flygflottiljen i Ronneby bör ständigt ha en beredskapsrote på Gotland.

Om vi utbildar minst 7000 värnpliktiga, villiga att skriva kontrakt (av vilka många inte kommer att hålla fast vid detta när de väl genomgått sin utbildning och en del visar sig inte hålla måttet) så skulle den organisation som här skissats, förutom de sex brigaderna, kunna avdela personal i ett åldersläge 25–35 år till nationella skyddsstyrkor om cirka 30000 man, väl utbildade och egentligen i den bästa åldern för att bemanna krigsförband.

De ”avhoppande” värnpliktiga krigsplaceras i hemvärnsförband med stridsuppgifter eller går till det frivilliga hemvärnet med uppgifter att även stödja det civila samhället.

De värnpliktiga bör ges en första utbildning om fem månader. Det ger en grund att stå på, om vi en dag behöver fler förband .

Betydelsefullt är att vi behåller ett antal stridsvagnsförband. Sex brigader behöver helst 180 stridsvagnar och runt 600 lättare stridsfordon.

Det är långt fler än vad som planeras . Men utan stridsvagnar saknar vi anfallsförmåga mot luftlandsättningar i alla delar av landet.

Nuvarande planer, nästan helt utan stridsvagnar, visar att det fortsatt är internationella uppgifter som styr planeringen, trots försäkringar att ”hela Sverige ska försvaras”.

Till sist vill jag än en gång föreslå att vi skapar ett Östersjökommando – i fredstid under en civil chef som för befäl över kustbevakningen, kustflottan, delar av tullen, sjöräddning och sjöpolis, och som har kapacitet att vid behov leda flygspaning över Östersjön.

Kommandot bör samarbeta med alla stater runt Östersjön och med dem ha en gemensam bild av läget på havsytan. Vi bör tillsammans kräva att fartyg som trafikerar Östersjön lätt kan identifieras på radarbilder och att de föranmäls till en gemensam trafikledning.

I detta samarbete bör Ryssland involveras. Detta skulle öka våra möjligheter att avstyra miljökatastrofer och korta insats-tiderna vid alla slags olyckor.

BO PELLNÄS

försvars- och säkerhetspolitisk kommentator "

Regeringen har gett Försvarsmakten en solskensrapport för framtiden.

I fredags kom beskedet, som väntat, att en tredjedel av armen ska bort, man kan mobilisera 2000 man som ska försvara landet, man har 60 stridsvagnar som understöd på marken. Jag tycker att det är märkligt att man bestämmer sig för att satsa enbart på lätta och rörliga enheter, och pansarstyrkorna används som understödstrupp, en typ av reserv. Åter igen har man skapat sig en distanserad uppfattning av den moderna krigförningen. Det sägs att en militär alltid förbereder sig på det förra kriget och aldrig på det kommande. Så må det vara. Men när man ska möta milismän och okonvetionella kombatatanter, som försvarsmakten övar för att möta (klarspråk- terrorister och tungt beväpnade kriminella) så bestämmer man sig för att uppfinna hjulet igen. Detta grundar jag på diverse tidskrifter från försvarsmakten, där man stort och brett visar upp sina färdigheter i strid i bebyggelse, och allt som oftast så slår man sig på bröstet och ser sig världsbäst inom området.

Problemet jag finner med detta baserar jag bland annat på erfarenheterna från det senaste Irak-kriget, och även boken "House to house" av David Bellavia, där den senaste beskriver striden om Fallujah. Detta var ett modernt praktexempel på strid i bebyggelse, stridens intensivitet liknades av vissa med slutstriden i Berlin 1945!.
Detta ger en uppfattning om hur intensivt det verkligen var i Fallujah. Så här vill jag mena att det finns läxor och lära sig, eftersom det finns många faktorer som är väldigt lika.

I Fallujah användes stridsvagnar och övriga pansarfordon tillsammans med infanteriet under hela slaget, och det användes som en enhet, och inte som reserver eller tillägg till en befintlig enhet. Jag tror att det är viktigt, att lära sig nu, och lära sig snabbt om andra länders erfarenheter där enheter har befunnit sig i situatoner som bara den svenska försvarsmakten övat för. Och åter igen så har man skapat sig en solskensdoktrin. Åter igen så skapar man sig hotbilden efter vad budgeten ger. Detta är förstås inte försvarsmaktens fel, men kanske en tankevurpa hos våra "folkvalda" politiker. som många gånger tar beslut om saker de inte har någon aning om

Jag vill passa på och delge dig en bra artikel jag hittat i svenska dagbladet, och eftersom den har och göra med den aktuella situationen inom FM så är den relevant i detta inlägg.


"Så har då Försvarsmakten offentliggjort sin framtidsplan och om några minuter (i skrivande stund) inleder ÖB sin presskonferens. Det är svårt att tro att han gör det med gott humör.

Det är en sak att ser sig nödsakad att föreslå ytterligare regementsnedläggningar – det är trots allt försvarets slagkraft som måste gå i första rummet. Men det kan inte vara något njutningsmedel för honom att berätta hur klen denna slagkraft har blivit. 2 000 soldater ska kunna finnas kontinuerligt insatta, och vid full mobilisering ska vi ha 28 000 personer utöver hemvärnet. Sedan Georgienkriget i fjol har försvarspolitikerna talat med större respekt om det nationella försvaret, men vad de får för resurserna som de är beredda att anslå är ett anorektiskt försvar som inte kan möta ett hot med lite större dignitet.

Några förvirrade grodmän, som råkat simma i land utanför Dalarö, kan vi nog avvisa även i fortsättningen. Men om de har fänriken med sig? Tusan vet. Försvarsministern har beställt godväderspolitik och det är vad ÖB levererar.

Försvarsberedningen, med representanter för alla partier, skrev i sin omvärldsanalys 2007, att det stora lackmustestet på Rysslands inställning skulle bli hur landet behandlade de grannstater som också är f d medlemmar av Sovjetunionen. Kriget i Georgien gav inget roligt svar på den frågan, och det har för all del märkts i den svenska försvarsdebatten. Men inte i budgeten.

ÖB gör vad han kan med vad han får, men han får för lite. Det kan vi alla få sota för."



Snart ett glömt kapitel i den svenska försvarsmakten?- tungt mekaniserat understöd?

Mina ärliga råd till den svenska försvarsberedningen och Överbefälhavaren

Idag har dagen vart som en lång baksmälla. Efter beskedet som kom igår har jag varit arg och upplåten. Jag har tappat allt förtroende för regeringens försvarsutskott, deras förmåga att ta beslut, eller om man ska vara korrekt, att redogöra ett planeringsunderlag för ÖB. Detta är taget utan någon som helst verklighetsuppfattning om omvärlden, man har inte tagit de växande nationalistiska krafterna i Ryssland, och de utspelen från ryssarnas sida som skett på senare tid.
Jag kan inte förstå att detta kan hända, detta är vansinne, detta är början på slutet. Jag kanske låter radikal, men just idag upplever jag det så. Vi har människor inom försvarsmakten som dagligen oroar sig för sitt arbete, som är helt beroende på politikers utspel, de själva kan inte ge sin syn i debatten, för deras chef Håkan Syren, som förövrigt beter sig som en ynklig jävla syltrygg, mot ryggradslösa politiker som ger honom nya direktiv innan de gamla har tillämpats.
Jag tycker att vi har nog med knähundar i detta land redan. Så uppenbart behöver vi inte flera.

Vad hade jag för råd till herrarna då? jo det är enkelt och väldigt konsekvent- AVGÅ!

Men innan dess så använder ni pengarna som eventuellt lyckats spara genom att lägga ner regimente efter regimente och ringer följande nummer +001 252-435-2488.
Numret går till Blackwater USA, som vän av ordning känner till efter konflikten i Irak.

Sätt "the operators" på Gotland, så försvaras denna strategiska viktiga ö, som försvarsmakten glömde. Och den kommer försvaras effektivt, Blackwater har som bekant blivit kritiserade för att vara för effektiva i Irak. Företaget i sig verkar består av dårar och psykopater, så jag har svårt och se skillnaden mellan dem och Försvarsmaktens ledning.




Blackwater USA i Irak in action

Nerskärningar igen?

Idag så bekräftades det som ÖB ska berätta nu på fredag, en halvering av pansarstyrkan, och sammanlagt får 1/3 av armen stryka på foten.
Jag känner mig arg och frustrerad över detta beslut, som har tagits helt utan verklighetsförankring, Jag börjar till och med överväga att gå till Rosenbad med plakat och stå och vråla, matstrejka och annat som kanske kan påverka våra kära politiker.

Man säger att de tunga förbanden ges upp i förmån för lätta rörliga förband, som ska ha pansarstyrkor som förstärkning... under ett hundratal stridsvagnar i hela riket?

Känns vansinnigt... jämför gärna med att stoppa en angripare mot riket, är efter detta förslag är igenomklubbat, lika lätt som att stoppa ett X2000 tåg med en soft air gun. Jag undrar om det börjar bli dags att genomföra en stadskupp snart.

Jag ser synen 2014, när miljöpartiet och de röda vägrar Gazprom tillträde till Slite på Gotland, eftersom de ryska RO-RO fartygen släpper ut för mycket kolväten och måste därmed stoppas och som svar genomför man från ryssarnas en "begränsad" militär aktion för att trygga sin ekonomi.. De lättrörliga enheterna som på sin höjd är beväpnade med M/86 Carl Gustav (om inte svenska freds inte har förbjudit den svenska armen att bära vapen), vrålar frenetiskt, KLART BAKÅT- SKOTT KOMMER!. Och den undermåliga projektilen bara stutsar mot det aktiva pansaret som angriparnas fordon är utrustade
med. Samtidigt som det egna pansaret är utslaget av fiendens taktiska bombflyg, som man inte kunde skydda sig mot eftersom man inte hade ett luftvärn fienden tog på allvar, ett skämt hel enkelt!

- Jag undrar om det är först då de obehagliga PK människorna inser det stora misstaget som skedde 30 januari 2009.

Det börjar bli dags att lägga ner hela verksamheten nu, vi kan inte försvara oss, och uppenbart så vill vi inte försvara oss heller.

Moderaterna kommer aldrig få min röst under min livstid...

Vedervärdigt!

Sveriges riktiga Försvarsdoktrin

Åter igen är det användaren "pröpper" på ett diskutionsforum som slår mig med häpnad, Förutom slagkraftiga uttryck som "kampgrupp Sahlin" och beskrivningen av denna, samt Ida Gabrielssons (v) debattinlägg på folk och försvar, så har dennaa blogg stor avsaknad av humoristiska inslag. Härmed presenterar jag Sveriges riktiga försvarsdoktrin:

Svensk försvarsdoktrin går ut på att lägga ner så många förband som möjligt, att slösa skattebetalarnas skattepengar på JAS projekt, BAMSE luftvärnsrobot m.m samt att sedan inte beställa i avsedda kvantitet, samt utse HBT officerare på de 17 förband som finns kvar, samt att politiker och högre officerare åker på mysiga konferanser till Sälens högfjällshotell och pratar skit och förskingrar skattebetalarnas pengar.

En kort sammanfattning av innehållet och frustrationerna på denna blogg. Träffsäkert.

Postimperalistisk stress ...

Efter jag sett debatten på kunskapskanalen under kvällen minns jag utrycket mycket väl, det var sossen Urban Ahlin som myntade begreppet, genialt men samtidigt beskrivande för den situtionen som Ryssarna skapar. Ahlin beskrev postimperalistisk stress för Ryssland genom följande ord- fantomsmärtor, precis som en människokropp som blivigt stympad, där man känner den stympade kroppsdelen fortfarande.

Så känner sig Ryssland, när man har förlorat nästan alla stater som man tog i samband med andra världskrigets slut. Man har en identitetskris, och man vet inte hur man ska framstå inför västvärlden. Åter igen, ett genialt uttryck, och gud hjälpe mig att det kom från en sosse, som generellt bara vill öka bistånd och lägga ner försvaret helt!.

Jag tackar SVT för att man valde och sända detta, jag hade önskat att det dock skulle nått ut till flera, för debatten berör alla oavsett vad man anser. Det handlar om Sveriges framtid med det nuvarande statsskicket... kanske att du tycker att jag är en gammal relik från valfritt skräckkabinett när jag skriver detta, men, om man tolkar situationen som är påväg och skapas de kommande decenierna så är det kanske inte helt fel att ha dessa åsikter, eller skriva det jag gjort. Om Sverige inte kan hävda sin suveränitet så är detta inte längre fantasier.
Jag kanske drar på höga växlar, men kanske inte?

Nåja, åter till debatten som bestog av följande deltagare: Sten Tolgfors (m) försvarsminister, Håkan Syrén Överbefälhavare, Karin Enström (m) riksdagsledamot, ordförande Försvarsberedningen, Bo Pellnäs Överste 1:a graden, Urban Ahlin (s) riksdagsledamot, Mats Johansson (m) riksdagsledamot, Anna Ek Ordförande Svenska Freds, Ida Gabrielsson Ung Vänster, Björn von Sydow (s) riksdagsledamot samt Annika Nordgren Christensen.

Vissa av deltagarnas diskutionsförmågor tog mer komiska vändningar som Ida Gabrielssons försök att förklara sin ståndpunkt hurvida konflikten i Georgien ska påverka försvarsplaneringen eller inte. Och den lilla damen svävade mest in på USAs och Israels imperalism och deras brott mot folkrätten. Diskutionsmoderatorn var tvungen att ställa frågan 3 (!) gånger till Gabrielsson innan man fick ett godtagbart svar. Tack för humorn Ida!, det behövdes verkligen i den annars mycket allvarliga debatten.

Annars var det en ganska intensiv debatt som mest kom och handla om att Tomhylsan (Tolgfors) dementerade Afghanistandoktrinen, och ifrågasattes av socialdemokrater och moderater samt gamla reliker från försvarsmakten. Men vissa stunder förekom en ren sakdebatt och med andra ord vanlig partidebatt där man uppenbart måste ha olika åsikter oavsett, man skulle lika gärna kunna diskutera barnbidraget istället.

Men jag tyckte sammantaget att det var en ganska stor enighet över partilinjen att Afghanistandoktrinen bör ersättas med något som är relevant för landets närområde, detta är ju mycket glädjande, men nästa problem blir hur man ska göra detta, och här blir det sossar mot moderater igen.

Sammantaget är jag nöjd, och väldigt förhoppningsfull till framtiden, om kanske detta kan leda till att man landar med båda fötterna på jorden och börjar planera för det Svenska försvaret- i Sverige. Även var det mycket intressant att man diskuterade framtiden, där det kommer förekomma konflikter kring råvaror och därmed kom man in på gazproms östersjöledning. Som ryska militärer har sagt är av högsta nationella intresse (!). Betänk väl att den kommer gå på svenskt vatten, och eftersom Sverige har endast ett solidariskt unionsförsvar tillsammans med de nordiska länderna och inte en av NATOs knutpunkter Tyskland, som förövrigt är mottagare av denna östersjöledning så behöver man inte vara mer en lekman för att förstå att detta kan sluta illa.

Afghanistandoktrinen...

Återigen återkommer tankarna om den svenska försvarsmaktens lapptäcke- den gällande försvarsdokrinen. Anledningen att jag kallar det för lapptäcke är enkel, eftersom man har hela tiden anpassat den s.k. hotbilden utifrån vad man anser sig ha råd med så lappar man ihop en bra hotbild som passar den gällande budgeten..

Tomhylsan (försvarsministern) har flertalet gånger dementerat alla uppgifter som bloggare och tidningar har producerat om att det svenska försvaret har en så kallad "Afghanistandoktrin" vilket innebär i praktiken att det anses att man försvarar Sverige i Afghanistan och genom internationella insatser. Detta skulle onekligen förklara varför försvarsmakten har satsat allt på internationella insatser och helt glömt bort hemlandet- att kunna mobilisera 15000 man på tre år är vad man har ersatt det gamla invasionsförsvaret med!. Alla minns ju Georgien, ryssarna gav tyvärr inte 3 års förvarningar utan ungefär 2 veckors hård diplomati innan kriget bröt ut.

Man talar om ett insatsförsvar som kan mobilisera 1000 soldater inom en vecka, helt distanserat från verkligheten som vanligt... På en vecka kan man allså mobilisera en "insatsstyrka". Det stora problemet här är inte tiden endast, det är tiden det tar innan politikerna vågar blåsa i hornet för en mobilisering, när den kommer kommer den komma försent, så insatssoldaterna kommer inte kunna påverka en stundande konflikt.

Men som sagt, allt eftersom så har opinion växt fram mot den absurda försvarsslakten som pågått i det dolda i många år, officerare på högkvarteret som fabulerar ihop sina arbetsuppgifter och bara strävar efter att öka i rang, och därmed även
lönemässigt. Man har släppt Ryssland som fiende. Man ansåg 1997 att Rysslands ekonomiska reform ledde till ett närmande till de Europeiska staterna och därmed försvann även hotbilden.

Men är det verkligen så? Gjorde man verkligen rätt?, det är frågor jag undrar över. Kostnaden för att behålla förband är kortsiktigt (10-15års perioder ) ofta lägre än att avveckla dessa. Jag vill påstå att läget idag 2009 är avsevärt förändrat jämfört med 1997.

Ryssland har skaffat sig ett inflytande inom EU genom gasleveranser.

Rysslands planer för baltikum är höjda i dunkel.

Detta ställt i kontrast att vi har ett försvar som iallafall inofficiellt tillämpar en doktrin som utgår att det inte finns någon som helst hotbild mot landet i helhet, utan verksamheten har inriktats på att agera frälsningsarme i fjärran länder.

Många gånger kan man undra varför vi har ett försvar, och varför ska vi, just vi lägga miljarder efter miljarder på u-länders utveckling, när stormen (rent symboliskt menat) börjar blåsa på hemmaplan?

Jag vet inte, jag kanske är naiv, jag kanske är okunnig, jag kanske inte besitter exemplariska kunskaper kring diplomati.

Men en sak står klart, jag kan addera den senaste tidens händelser och göra en bedömining att det börjar bli farligt när avsaknaden av militära styrkor blir allt mer vanligt i vårat land, det farliga militära vakumet som uppstått när alla välutbildade soldater ronderas till Afghanistan och delar ut mat. Istället för att vara på hemmaplan och vara en symbol för Sverige, och dess frihet.

Håller du med mig, eller är det bara tanklöst svammel?

Försvaret av Gotland

Jag kom av en slump över en exemplarisk slutsats gällande gotlands försvar, jag hittade den på en delvis tvivelaktig hemsida, www.contra.nu. En hemsida som påstår sig kämpa mot socialism i allmänhet, och med närmre eftertanke kanske inte helt fel, för den socialistiska politiska korrektheten i detta land har även förstört och försummat vårt försvar.

Under Folk och Försvar i Sälen diskuterades försvarets inriktning, och försvarsministern i vanlig ordning ville att man skulle fortsätta med att inrikta sig på frälsingsarmen, och inte en organisation som kan verka i och försvara Sverige. Men det är roligt att kritiken växer dag för dag kring dagens inriktning av försvarsmakten, men tyvärr är det försent (som vanligt i detta land)

Hur som helst, här är artikeln, väldigt tänkvärt.

"I mars 2005 lades Gotlands regemente ned. Det finns sedan dess ingen svensk militär på Gotland.

I juli 2008 invaderade Ryssland de gränsområden av Georgien (Abchasien och Sydossetien) där det saknades georgisk militär. Ryssarna hade redan sedan tidigare tagit kontroll över större delen av området, ekonomiskt och militärt. Det tog sju dagar att knäcka hela det georgiska försvaret. Trots det var den ryska militärledningen i efterhand ytterst kritisk mot den egna insatsens bristande effektivitet. Ett viktigt skäl för det ryska engagemanget var att stärka kontrollen över den oljeledning som går genom Georgien. Leveranserna genom ledningen avbröts.

Rysk-tyska gasledningsbolaget Nordstream (51 procent ryskt, 40 procent tyskt och 9 procent holländskt) har hyrt hamnen i Slite på östra Gotland för perioden 2009-2011. Hamnen rustas upp på Nordstreams bekostnad och det är rysk personal som arbetar med saken. Arbetet sker efter ett avtal med Gotlands kommun. För att få igenom avtalet skänkte Nordstream 9 miljoner till Högskolan på Gotland, 3,2 miljoner till Länsmuseet och står för innemot 100 miljoner kronor av kostnaderna för utbyggnad av hamnen i Slite. Affären anmäldes av en privatperson till riksenheten mot korruption som mutbrott, men ärendet lades ned i slutet av 2007: Enligt svensk lagstiftning är det nämligen inte möjligt att muta en hel kommun.
- Även om pengarna som bolaget ger är ett sätt att utöva påverkan som måste det enligt svensk lagstiftning finnas en enskild person som kan misstänkas för att ha tagit personlig vinning av pengarna. Och några sådana uppgifter har vi inte i det här fallet, sade kammaråklagare Malin Palmgren, som tog beslutet. - Men visst kan det vara svårt för allmänheten att se den här skillnaden i juridiken. Men så är lagstiftningen skriven.

Under senare tid har förre försvarsministern Björn von Sydow uttalat sig för en omprövning av nedläggningen av försvaret på Gotland, för ett behållande av stridsvagnsförbanden och för fler JAS Gripen-plan Klicka här! På Folk och Försvars konferens i Storlien i veckan var folkpartiledaren Jan Björklund inne på samma linje Klicka här! Bägge menade att det svenska försvarets främsta uppgift är att försvara Sverige. Försvarsministern satsar istället på att försvara Afghanistan mot islamistiska extremister. Men det tar ett halvår att fatta beslut om att transportera tre bepansrade Stridsfordon 90. Från oktober 2008 till mars 2009.

Nordstream är ett strategiskt viktigt projekt för Rysslands inflytande över grannlandet Ukraina. Ryssland stängde av gasleveranserna till Ukraina nu i januari för att utöva påtryckningar på Ukraina. Följderna blev emellertid långtgående också för Ryssland, eftersom man tvingades stänga av gasleveranserna till större delen av Europa. Det blev ett svårt avbräck i de ryska exportintäkterna, som sjunkit drastiskt det senaste halvåret på grund av sjunkande oljepriser. Med Nordstream på plats har ryssarna lättare att utöva selektivt tryck på enskilda länder, utan att ge avkall på de egna ekonomiska intressena."

Försvarsmakten sponrar fartdårar?

Av en händelse hittade jag tävlingföraren Leif Andreassons hemsida, där man finner bilder på tävlingsfordornet och information om vad jag uppfattar som något typ av företag, och sen är förstås sponsorerna listade, och gissa vem som sponsrar ovanstående herre?- Försvarsmakten!

Under respektive sponsor finner man en verksamhets beskrivning, och uppenbart har Leif Andreasson fått försvarsmakten att öppna plånboken med råge. Detta är ett antagande från min sida som jag baserar på följande, halva bilen har M/90 målningschema. Och de mindre sponsorerna har fått nöja sig med några klistermärken.

En snabb google-sökning på "topmetanol funny car", en sådan som Andreasson innehar avslöjar priset på tävlingsbilden och dess driftkostnader. Vi talar om minst 5-7 miljoner om året, snacka om en materialsport!

Andreasson är förstås överlycklig för att försvarsmakten agerar sponsorer, men tyvärr tycker inte jag att det är lika kul. Att försvarsmakten sponsar Andreasson beror på flera olika saker, detta är ett väl insålt program som en naiv officer på högkvarteret har svalt. Man har fått för sig att man måste nå ut till folk och informera om "omställningen" från invasionsförsvar till insatsförvar. Men att man då väljer att sponsra en fartdåre, vars sport är långt ifrån mainstream, utan någon som helst täckning av media som når den vanliga svensken det verkar korkat och rent resursslöseri.

Åter igen frågar jag ledande militärer i detta land - VARFÖR

Tolkskolan - och dess förehavanden.

Läser det senaste numret av "Insats och Försvar" den politiskt korrekta tidningen för medarbetare inom försvarsmakten, hur jag får denna till mig överlåter jag dig att lista ut..

Men nu är det ett "grävande" reportage om tolkskolan. Tolkskolan ses som en plantskola för eliten. Tacka för det, 12 timmars pluggande om dygnet.. diagnosiska prov varje vecka, med relativt snabba avvisningsbeslut när man inte uppnår kraven.

Dessa är hjärnorna som ska tolka informationen radiospaningen hämtar in i ett skarpt läge. Denna information ska tolkas och analyseras snabbt och korrekt. Till detta behövs inte rambotypen som klättrar på väggarna om de inte får vara ute i skarpa lägen. Man behöver förstås människor som besitter stora logiska kunskaper och även ett stort interlekt. Jag beundrar personerna som man hittar på tolkskolan för att de vid ung ålder har det som krävs (iallafall enligt pliktverket) för att göra detta.

Men vad jag är förbannad över idag är att tolkskolan har slutat med att lära ut ryska!, ja det förtjänar faktiskt att avslutas med ett utropstecken. Du förstår nog varför..

Idag satsar man på Arabiska och Persiska, säkert jättebra och anpassat till de internationella insatserna, för en lärdom man har skaffat sig är- skapa en god bild av styrkan hos lokalbefolkningen så undviker man många farliga situationer, och samtidigt får man lokalbefolkningens stöd. Detta behöver den svenska försvarsmakten i sina insatser, speciellt i Afghanistan eftersom generellt lokalinvånare är skeptiskt inställda mot västerlänningar, och kanske inte känner till den svenska regeringens välvilja (ironivarning).

För att granska detta vidare och förstå hur effektivt det kan fungera så rekomenderar jag dig att googla lite på termen "green berrets", den amerikanska specialstyrkan och dess förehavanden under den tidigare delen av Vietnamkonflikten.
Anledningen att jag tar detta som exempel är då denna relativt okonvetionella typ av krigförning tillämpas historiskt är det just här det har fungerat som bäst.

Men för att återgå till den svenska tolkskolan där Ryskan är "vilande" den ska omarbetas vad detta innebär framkommer inte, men nar man ser på försvarmakten i allmänhet så förstår man att detta i enskilt fall kommer ta tid, och därmed kan man fråga sig varför. Åter igen så ses uppenbart(?) inte Ryssland som ett militärt hot mot Sverige. Men jag bara undrar nu när den forna Ryska militären börjar rassla och Östersjön blir allt viktigare strategiskt. Är det inte ganska bra att ha nyutbildade tolkar med färska kunskaper som förstår ett modernt Ryssland och nutidens fruktansvärt snabba händelseutvecklingar?

En dåres spekulationer- eller en framtidsanalys?

Åter igen sitter jag i vintermörkret och tänker över den svenska försvarsmaktens "om strukturering" eller om man ska vara sanningsenlig, försvarsmaktens förfall. Vakuumet som uppstår när vi rustar ner allt som har och göra med att försvara landet och satsar miljon efter miljon för att utföra internationella insatser i tredje världen vill jag helst inte tänka på..

Dock så kommer jag till samma fråga åter och åter igen- VARFÖR?, ja, varför rustade man ner och intalade sig att den "eviga freden" har anlänt?. Historiskt sett så har en nerrustning av brutala mått alltid slagit tillbaka på landet, med risk för att bli allt för bakåtsträvande så förs tankarna på försvarsbeslutet 1925. Visst det är 90 år sedan, och tiderna förändras, det vet jag.

Men samtidigt kan man se många likheter med den rådande situationen då som nu.
En osäker omvärld, och ekonomiska problem (ringer det några klockor?)

Om man ska vara realistisk, så har Sveriges försvarsmakt ingen förberedelse för en väpnad konflikt i närområdet- det kommer ínte bli krig under överskådlig tid sägs det, den eviga freden är här. Jag kan tycka att det är tämligen märkligt att man använder samma uttryck för 90 år sedan som man gör idag, "överskådlig tid".

Här med så kommer mitt förslag till Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt samt försvarsmakten i sin helhet för att visa för omvärlden att vi har ett försvar värt namnet.

1. Insatsberedskap för jaktflyg, skulle helst se en division som är beredd när somhelst på dygnet, för att möta alla typer av hot. I dag finns det ingen direkt insatsberedskap.

2. Avskaffa värnplikten. Man har mer frekventa och pålitliga människor i ett yrkesförsvar, som man även kan anförtro större ansvar på individnivå. Jag anser att ett decimerat försvar mår bra av motiverade anställda som kommer med iniativ i fred och händelse av ofred. Jag har personligen svårt att anförtro ett gäng 18 åringar till detta.

3. Återskapa ett amfibieförband- som är insatsberett för att avvärja diverse hot i landets skärgård. Att ha ett förband i hela landet är helt vansinnigt. Det kommer behövas flera speciellt när konflikter kring råvaror kommer bli aktuellt i framtiden.

3. Trygga försvaret av Norrland, se till så vi har styrkor i Norrland som är värda namnet.