Strid i bebyggelse, en jämförelse mellan övning och verklighet.

Jag vill reflektera kring, de senaste veckornas strider i Gazaremsan, och vad den svenska försvarsmakten kan dra lärdom kring. Åter igen kommer frågan om tungt mekaniserat understöd (stridsvagnar) vara eller icke vara, striderna på Gazaremsan utspelade sig till stor del i städer, där man använde stridsvagnar för att anfalla fientliga positioner. Precis som i Irak, speciellt Fallujah. Stridsvagnen är mycket effektiv när det gäller att nerkämpa krypskyttar och robotskyttar, som gömmer sig på hustak och i byggnader. Speciellt när den egna enheten är så nära så det är riskabelt med flygunderstöd. Stridsvagnen ger även en snabbare framryckning i SIB (strid i bebyggelse). Att enbart med infanteri som understöds med lättare pansar typ Stridsfordon 90 nerkämpa fientliga styrkor är tidskrävande och ger förhållandevis stora förluster.

Försvarsmaktens enhet som är inriktad på SIB återfinns på Livgardet i Kungsängen, Stockholm. Denna enhet kallas för stadsskytteförband, och är utrustade med pansarbandvagnar från 60 talet!, Känns improviserat speciellt med tanke på att fordonen inte har någon tilläggsbepansring för att möta moderna vapen. Visst, de pansarbandvagnarna som användes i Bosnien på 90-talet hade tilläggsbepansring, med det är tveksamt om det står imot krigets krav. Åter igen, Strv 122 kommer till bra användning här. Förövrigt så har jag fått reda på varför Stadsskytteförbandet fortfarande använder den gamla "pibben", och det är helt enkelt för att beväpningen sitter långt fram på fordonet, vilket möjligör bättre kapacitet för att "titta" runt gatuhörn för både skytt och vagnschef. Denna möjlighet finns förstås inte på Stridsfordon 90. Vad tänkte man med när denna inhemska skapelse projekterades på 80-talet av FMV? Men som vanligt så rustar man för det förra kriget då pansarslag i stil med Kursk var på agendan. (Kursk ses som historiens största pansarslag, som utspelade sig i Sovjet 1943) Jag tror dock att en utökad doktrin för mekaniserad enhet i städer bör utarbetas för att möta moderna hot, se bara hur den amerikanska armen arbetade i Irak.

Eftersom trenden inom den tredimentionella krigförningen går mot att strida i städer eftersom motståndarna, är okonvetionella och kan inte mäta sig med en modern arme och dess utrustning, väljer man att befästa städer och kriga okonventionellt. Tyvärr innebär detta att man även tillämpar metoder, som att blanda in kvinnor och barn i striderna, som bombsköldar. Eller kanske gömma tunga vapen på tex sjukhus, som enligt FN stadgorna är skyddat från militär inblandning. Man utför även raketbeskjutningar från platser i städerna som är skyddade av FN stadgor. Hur kan man bekämpa detta fiender eller som amerikanarna gillar att kalla dem, "insurgents" när de tillämpar de okonvetionella metoder, jag beskrivit ovan?.

Helt ärligt så vet jag inte. Men en del i ledet är att slå ner motståndet snabbt och effektivt, så åter igen så finns det fördelar med stridsvagnarna. En stridsvagn är skräckinjagande, en stridsvagn är svår och slå ut. Speciellt när den arbetar på trånga ytor, som på trånga gator. Många gånger har en okonvetionell fiende inte tillgång till vapen som slår ut en modern stridsvagn.

Så åter igen de lätta förbanden som försvarsmakten bytt mot stridsvagnarna, kommer inte fungera i en modern strid. Jag kan bara hoppas att någon inser det innan allt är försent.


Exempel på stridsvagnens användbarhet i strid i bebyggelse, på bilden en amerikansk Abrams stridsvagn i Fallujah, Irak.



Motståndarna, "the insurgents", ofta fanatiska, och villiga att tillämpa okonventionella metoder.