fredag 19 december 2008

Afganistan- och det svenska vansinnet

Idag, den 19 december så beslutade regeringen att man ska utöka truppen i Afghanistan till 500 man. Från nuvarande ca 350 man. I fjol så kostade denna operation inte mindre än 785 miljoner kronor eller cirka 2.2 miljoner om dygnet. När man utökar styrkan så blir det inte billigare, tvärtom förstås, det blir dyrare. Jag ställer mig frågan varför den Svenska försvarsmakten ska utöka sin styrka på plats. Varför ska Sverige kasta bort en massa pengar som skulle komma till god användning i hemlandet?. Jag brukar tycka mig ha svaren, men just nu är det helt blankt. Jag vet inte vad man vill uppnå med denna operation,, speciellt med styrkeutökningen.
Visst, man vill hjälpa ett gäng analfabeter i otillgängliga bergstrakter i asien. Sedvanligt svensk frälsning från regeringsnivå?. Men vad säger soldaterna i utlandsstyrkan, som gör själva jobbet?, om man bortser från PK-reklamen från försvarsmakten där det framkommer att soldaterna är änglar som är sända från Sverige för att lära människorna allt de kan om sin indoktrinerade solidaritet och sin förmåga att rädda alla.

Jo, verkligheten är som ofta annorlunda. Svenska dagbladet tryckte en artikel den 5 oktober 2008 under namnet "Det Glömda Kriget" Som beskrev den svenska aktiviteten i Afghanistan.

Så mycket som jag älskar citat, så kommer förstås några här, som är mycket tänkvärda, eftersom de har troligtvis blivit redigerade till försvarsmaktens fördel, men samtidigt så visar de en relativt negativ (verklig) bild.

"Samma frustration som hörs i Bryssel känner många av de svenska soldaterna på plats i Afghanistan. Den svenska styrkan ses inom Nato som ett föredöme vad gäller kulturell förståelse och samarbete med befolkningen – vilket inte gör det lättare för den enskilde.

– Det var inte som jag föreställt mig. Vi påverkar egentligen ganska lite vad som sker här, anser kapten Mikael Strandberg.

– Det är synd att vi inte kan göra mer för att hjälpa afghanerna, det är jobbigt, säger signalisten Anna Nilsson.

– Det är pinsamt. Vi säger att vi är här för att hjälpa till att bygga upp landet. Alla frågar efter hjälp men vi kan inte ge dem det. Vi samlar in information, men vad händer sedan? Ingenting, anser kapten Roger Edelbro. "

Läst gärna hela artikeln http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1829861.svd

Uppenbart är den svenska insatsen eller framförallt målen med den relativt otydliga. Men i sedvanlig ordning så vill man samla poäng och förbättra sitt anseende i EU. Alla minns ju Nordic Battle Group, som kostade så mycket pengar så en hel kull inneliggande värnpliktiga blev drabbade genom ekonomiska skäl. Komiskt att styrkan aldrig användes. Men åter igen så klappar EU knähundarna Bildt och Reinfeldt på axeln.

Åter till ämnet, när styrkan ska utökas så ska styrkan utrustas med stridsfordon, och detta kommer innebära att man förbereder sig på intensivare tider och möjligtvis farligare sådana med. Problemet som jag ser det är när man börjar rondera med bepansrade stridsfordorn så kommer attentatsrisken öka markant, eftersom ett stridsfordon är en ordentlig symbolik mot fientlighet.

Framtiden får utdöma vad som kommer att hända, men jag tror personligen att vi kommer se flera skadade, i värsta fall dödade svenska soldater när EU väljer att trappa upp konflikten, mot den till viss del fiktiva fienderna

2 kommentarer:

  1. Det är lite av en svensk myt att stridsfordonen automatiskt ger ett mer aggresivt intryck, jag vet inte vart den kommer ifrån men jag misstänker att den kommer från politiker som vill rättfärdiga att man inte skickade stridsfordonen med en gång.

    Jag såg en intervju med Ulf Henricsson på Tv8 där han påpekade det att ett stridsfordon bara är ett fordon det är en död tingest den kan inte vara aggresiv det som gör ett fordon aggresivt oavsett om det handlar om stridsfordon 90 eller toyota landcruisers är ju hur soldaterna aggerar. Ett par stridsfordon ger bara chefen mer handlingsfrihet att aggera mot buset.

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar!

    Men samtidigt måste du ju hålla med om att riskerna för attentat ökar, och med tanke på vad "fienden" i affe har för färdigheter, så kanske det inte är lämpligt att dundra runt i stridsfordorn, det blir för mig iallafall en kraftfull symbolisk handling.

    SvaraRadera