Regeringen har gett Försvarsmakten en solskensrapport för framtiden.

I fredags kom beskedet, som väntat, att en tredjedel av armen ska bort, man kan mobilisera 2000 man som ska försvara landet, man har 60 stridsvagnar som understöd på marken. Jag tycker att det är märkligt att man bestämmer sig för att satsa enbart på lätta och rörliga enheter, och pansarstyrkorna används som understödstrupp, en typ av reserv. Åter igen har man skapat sig en distanserad uppfattning av den moderna krigförningen. Det sägs att en militär alltid förbereder sig på det förra kriget och aldrig på det kommande. Så må det vara. Men när man ska möta milismän och okonvetionella kombatatanter, som försvarsmakten övar för att möta (klarspråk- terrorister och tungt beväpnade kriminella) så bestämmer man sig för att uppfinna hjulet igen. Detta grundar jag på diverse tidskrifter från försvarsmakten, där man stort och brett visar upp sina färdigheter i strid i bebyggelse, och allt som oftast så slår man sig på bröstet och ser sig världsbäst inom området.

Problemet jag finner med detta baserar jag bland annat på erfarenheterna från det senaste Irak-kriget, och även boken "House to house" av David Bellavia, där den senaste beskriver striden om Fallujah. Detta var ett modernt praktexempel på strid i bebyggelse, stridens intensivitet liknades av vissa med slutstriden i Berlin 1945!.
Detta ger en uppfattning om hur intensivt det verkligen var i Fallujah. Så här vill jag mena att det finns läxor och lära sig, eftersom det finns många faktorer som är väldigt lika.

I Fallujah användes stridsvagnar och övriga pansarfordon tillsammans med infanteriet under hela slaget, och det användes som en enhet, och inte som reserver eller tillägg till en befintlig enhet. Jag tror att det är viktigt, att lära sig nu, och lära sig snabbt om andra länders erfarenheter där enheter har befunnit sig i situatoner som bara den svenska försvarsmakten övat för. Och åter igen så har man skapat sig en solskensdoktrin. Åter igen så skapar man sig hotbilden efter vad budgeten ger. Detta är förstås inte försvarsmaktens fel, men kanske en tankevurpa hos våra "folkvalda" politiker. som många gånger tar beslut om saker de inte har någon aning om

Jag vill passa på och delge dig en bra artikel jag hittat i svenska dagbladet, och eftersom den har och göra med den aktuella situationen inom FM så är den relevant i detta inlägg.


"Så har då Försvarsmakten offentliggjort sin framtidsplan och om några minuter (i skrivande stund) inleder ÖB sin presskonferens. Det är svårt att tro att han gör det med gott humör.

Det är en sak att ser sig nödsakad att föreslå ytterligare regementsnedläggningar – det är trots allt försvarets slagkraft som måste gå i första rummet. Men det kan inte vara något njutningsmedel för honom att berätta hur klen denna slagkraft har blivit. 2 000 soldater ska kunna finnas kontinuerligt insatta, och vid full mobilisering ska vi ha 28 000 personer utöver hemvärnet. Sedan Georgienkriget i fjol har försvarspolitikerna talat med större respekt om det nationella försvaret, men vad de får för resurserna som de är beredda att anslå är ett anorektiskt försvar som inte kan möta ett hot med lite större dignitet.

Några förvirrade grodmän, som råkat simma i land utanför Dalarö, kan vi nog avvisa även i fortsättningen. Men om de har fänriken med sig? Tusan vet. Försvarsministern har beställt godväderspolitik och det är vad ÖB levererar.

Försvarsberedningen, med representanter för alla partier, skrev i sin omvärldsanalys 2007, att det stora lackmustestet på Rysslands inställning skulle bli hur landet behandlade de grannstater som också är f d medlemmar av Sovjetunionen. Kriget i Georgien gav inget roligt svar på den frågan, och det har för all del märkts i den svenska försvarsdebatten. Men inte i budgeten.

ÖB gör vad han kan med vad han får, men han får för lite. Det kan vi alla få sota för."



Snart ett glömt kapitel i den svenska försvarsmakten?- tungt mekaniserat understöd?