Om kriget kommer, och glad sommar!

Nu är det bara några dagar innan midsommarhelgen, den helgen då det svenska samhället är som mest sårbart. Alla tjänstemän är lediga och både polisen och sjukvården är redan upptagna, eftersom man måste tampas med fyllon, slagsmål och allt annat som hör denna traditionsenliga helg till.

Jag är beredd på det värsta, här ser man mig på bilden skrivandes på bloggen iförd en traditionsenlig M/51 gasmask och M/59 hjälm - jag är beredd!!. Men samtidigt är detta en symbolik för den tid Sverige hade ett försvar som hade folklig förankring, och ett försvar man kunde lita på.

Just det, alla ni som har häcklat bloggen, med kommentarer om min okunnighet, idioti och övrigt, då har jag för er dåliga nyheter att komma med, idag kom antagningsbeskedet från högskolan, och det var ett positivt besked... detta innebär att om några år kommer jag röra om i grytan i det statliga väsendet...

Men detta innebär dessvärre att min tid att skriva på denna blogg kommer minskas avsevärt, vilket du säkert märkt under våren, då jag har varit ytterst aktiv med studier.

Kanske tar jag upp bloggen igen, kanske inte. Se detta som ett avslut, men samtidigt början på något nytt. Jag har starka åsikter, och ämnar göra permanenta avtryck i den rådande försvarspolitiken...

För mig är kriget en verklighet

/Man At Work

FMV- Teknik för Sveriges Säkerhet?

Idag så kom FMVs tidskrift "Protec" i brevlådan, och redan på framsidan på tidskriften blir jag förvissad kring verkets slogan, "teknik för sveriges säkerhet" känns som den är relativt förlegad när till och med ÖB uttalat sig att Sverige kan inte längre försvaras... Kanske en omskriving av detta är högaktuellt?.

Nåja, över till innehållet...

Som alltid börjas det med en solskensledare av Gunnar Holmgren, generaldirektör, där oavsett vad man hittat på för tokigheter denna period (tidningen kommer varje kvartal). Inget undantag denna gång heller förstås, nu handlar det om att bland annat nytt materiel ska köpas från "hyllan" och inte utvecklas egenhändigt, visst det kan tyckas vid första anblicken som en fördel, men när man väger in nackdelarna så framkommer det vissa tvivel.. tänk på att allt måste anpassas till användaren Försvarsmakten, eftersom kravlistan ofta innehåller 100-150 punkter i normalfallet, och detta kostar ofta enorma pengar.

Jag är inte jätteinsatt i FMVs upphandlingar, men kan rekomendera bloggaren wiseman, se länk här på bloggen, wiseman ger dig svart på vitt, och det är ofta en bister och obehaglig verklighet som framträder när man ser hur FMV fungerar, men det är en statlig myndighet utan några egentliga krav på prestationer, så vad kan man vänta sig?

Ett obehagligt exempel som kommer från just wiseman är värt att ta upp,

"Då Saab levererar nya mjukvaror (större uppdatering) till Gripen håller de sällan måttet, utan kräver en ytterligare uppdatering (buggfix på civilt datorspråk). Denna tar ofta några månader till något år till. Det gör att nästa större uppdatering skjuts på framtiden. Där har FMV förhandlat så klurigt med Saab att för varje månad Saab inte får leverera nästa större uppdateringen (alltså pga att man inte lyckades med vad man utfäst sig att göra) betalar FMV miljonskadestånd till Saab...FMV beställer högteknologiskt system för miljardbelopp, men tycker det blir så dyrt samtidigt som man inte är riktigt nöjd med tillverkaren att man väljer att inte köpa in manualen för x milj kr. Det gör i sin tur att systemet inte kan användas fullt ut utan användarna får sitta och prova sig fram, ungefär som vilken kille som helst som köpt en ny dvd-inspelare eller liknande."

Man blir mörkrädd, men, men, det är ju byråkrater och paragrafryttare vi har och göra med.
Att bränna skattepengar är ju inga problem för en myndighet, och där finns det många exempel... Tragisk är dock att det är försvarets sista resurser som slösas med lättja.


Lustigt nog så erkänner även FMV indirekt att man gjort något av ett misstag vid utprovningen av "Galten", det uppdagas nämligen att fordornet inte beter önskvärt i vinterklimat, så man måste begränsa hastigheten till 30kmh och använda snökedjor!. Kanske inga problem för FMV eftersom det aldrig kommer bli krig i Sverige (!) men man blev uppenbart tämligen svettiga när ryktet spred sig att vintern i Afghanistan är minst lika jävlig som i hemma i Svedala!....Tankevurpa...

Jag skulle vilja se en enhet som färdas med Galten i Afghanistan som råkar ut för ett bakhåll, i full snöstorm, på en slingrig bergsväg, när man flyr i 30 km/h

Apropå FMVs slogan, "Teknik för Sveriges säkerhet" kanske man borde formulera om till vad de egentligen sysslar med, "Teknik för utlandssyrkans säkerhet" men hoppsan, redan där föll det!.

Piraternas hot mot USA

Som tidigare en talesman för piraterna i Somalia sade, efter ett antal pirater blivit ihjälskjutna av amerikanska styrkor. Vi kommer försöka skada era styrkor när ni skadar oss. Jag bara undrar hur skitnödiga de wienerbrödsätande stabsbefälen på Trossö (stabsfartyget) blir om någon enhet i ME01 lyckas ha ihjäl någon bandit. Tänkvärt är hur olika PK-elmenten i samhället ställer sig när reuters bilder kommer till media på de döda piraterna...I många ögon är det "oskyldiga" desperata människor, det må vara hänt, men samtidigt försöker de med vapenkraft nerkämpa svenska styrkor.

Man kan dock spekulera i detta tidiga skede hur enheten löser sina uppgifter, användaren "gothenburger" på ett forum på internet har ett spekulativt svar:

"Klockrent av SEAL. Undrar vad sverige kommer att göra i samma situation när dom kommer ner? Tjata ihjäl piraterna? Locka med svenskt medborgarskap och en trerummare i Bandhagen?? Eller ringer dom jänkarna och ber att få låna SEAL teamet?"

Viss ironi, visst, men ack så slagkraftigt!

Hjälp!!, dom skjuter på oss

Såg precis tv4 nyheterna bland påskägg och fjädrar... Och svenska styrkan i Afghanistan har blivit beskjuta, jag kan inte förstå vilken moralpanik som utbryter varje gång något som detta händer. Ses det inte naturligt att natoledd styrka blir beskjuten?. Men som vanligt i PK-Sverige får man moralpanik så fort utlandsstyrkan- det nya försvaret faktiskt gör något vettigt, att skjuta av skallen på några talibaner bidrar ju iallafall till något.

En tidig påskpresent?

ME01- ett dråpslag för piraterna?

Jag satt precis och tittade på Försvarsmaktens politiskt korrekta "combat camera" där man bland annat kan se hur ME01 lastas för transport till Afrikas kust. Och senare tittade jag även på klippet som handlade om den svenska boarding styrkan som ska operera som yttre skydd för de tre fartygen som skickas ner till Afrika. Jättekul och spännande, att den svenska flottan får sitt andra internationella uppdrag någonsin och det kostar bara 785 miljoner kronor!. Tänk vad pengarna skulle kunna användas till för att trygga det regionella försvaret, för ett lokalt hemvärnskompani är en tiondel av detta mycket pengar. Och jag lovar att hemvärnet kan vara en slagkraftig enhet, mycket på grund av den lokala förankringen. Som exempel på detta (utan att vara provokativ, jo lite då...). Kan en paradoxal jämförelse göras med de tyska Volksturm förbanden under Andra Världskrigets slutskede. Delar av dessa enheter gjorde ett mycket hårdnackat motstånd, en fördröjnings strid som saknar motstycke i modern tid. jag vill tillägga att jag inte romantiserar kring nazister och liknande, detta var ett exempel för att visa fördelarna för att ha lokal förankring- hemvärn och där med är det en bra investering till skillnad från detta.

Jag har en stilla undran, varför ska just Sverige, som har uppenbara problem med det regionella försvaret avsätta relativt stora resurser för att egentligen vara EU till lags?. Kanske så Carl Bildt ska knyta kontakter i Bryssel så han kan efter den politiska karriären är slut bättra på sin förmögenhet?, för att tysta vänsterfalangerna, som ska envisas med att hjälpa varenda svältande människa?- jag vet faktiskt inte varför själv.

Jag kanske framstår som en kall och osympatiskt person när jag inte förstår det ädla med att just Sverige "måste" delta för att trygga mattransporter. Uppenbart så har ju de större aktörerna redan tagit sig an det ansvaret, men när man ser mönstret som är övergripande, jmf med Afghanistan, vad har Sverige där och göra egentligen? kanske trygga Afghanistandoktrinen, men det har ju dementerats från regeringshåll!?.

Sammantaget så undrar jag vad ME01 kommer uppnå, jag tror tyvärr inte att det kommer bli ett dråpslag för piraterna, eftersom den svenska styrkan är liten, kommer den göra likväl en liten skillnad. Förmågan att intervera i luftrummet finns inte, eftersom styrkan har avsaknad av helikotrar, så undsätta fartyg som redan blivit kapade existerar inte, den generella är nämligen att man undsätter kapade fartyg med helikopter. Och resonemanget blir komiskt när man väger in att 45-50% av kapningarna lyckas, siffror från augusti 2008.

Fartygen förbereds för transport i Karlskrona

Offentligt bemötande av kommetarer på bloggen

Åter igen så utrsäktar jag mig för att uppdateringarna inte är så frekventa som tidigare, detta beror tyvärr att lågkonjukturen har drabbat även mig och allt vad det innebär. Men om det är någon tröst så är man inte ensam i denna soppa!. Jag har tagit tillfället i akt och utbildar mig så jag kanske kan påverka försvarspolitiken på allvar. Många antar säkert att mina planer kommer gå i stöpet redan på den teoretiska nivån, iallafall om man ska göra någon typ av bedömning diverse kommentarer här på bloggen. Men vet ni vad, eftersom jag är ganska cynisk och manipulativ och besitter en god verbal förmåga, så kommer jag med stor säkerhet att lyckas. Förhoppningsvis till er förskräckelse. Speciellt personen bakom användarnamnet "milmap" som kommenterade bloggen den 3 april klockan 13:15

"Om du försöker vara som wiseman så har du misslyckats kapitalt. Din blogg är helt oseriös, och att du har en bild på en dömd våldtäktsman som din egen profilbild säger allt. Lägg ner detta skräp nu!"

Och jag passar även på att infoga mitt svar,

"Bästa milmap, om du läst VARFÖR jag har just denna bild så kanske du skulle förstå, oseriös eller inte, förutom bilden vad anmärker du över?. Jag kanske har åsikter du inte håller med om, men behöver jag vara oseriös för det? Kommentera gärna igen, och just det, jag jämför mig inte med wiseman, men wiseman är en bra bloggare inget snack om saken."

Ett förtydligande gällande just kring min profilbild, kanske bara människor som har en sarkastisk humor förstår kopplingen, men upprepning är inlärningens moder sägs det,

"För mig är kriget en verklighet" sade Kapten Christer Carlsson på KA1 1993, denne man är på min profilbild, och har på senare tid blivit dömd för diverse hemskheter som våldtäkter och misshandel, jag vet inte om det bara är jag som ser den tragiska symboliken med honom och försvarsmakten i allmänhet. Kapten Carlsson var nämligen en framstående militär som med alla buds stående medel lärde svenska pojkar att försvara sitt land"

Samma lika?

Jag börjar med att ursäkta mig att jag inte har varit så frekvent att uppdatera med nya inlägg och tankar, tyvärr har min tid upptagits av arbete och annat. Dessvärre har jag inget vidare och komma med i detta inlägg heller, förutom att hoppas på att den nya ÖB kommer reda ut den soppan som försvarsmakten befinner sig i. Men man ska komma ihåg att försvarsmakten inte styr över sin egna verksamhet- förövrigt den enda svenska myndighet som inte styr över den egna verksamheten själv, så med viss sarkasm så kanske det stannar just vid att hoppas på nya tider med nya ledare. Jag börjar bilda mig uppfattningen att den svenska försvarsmakten tappade sitt existensberättigande hos politikerna runt 1997-98, sedan dessa år så har det gått utför rejält. I samband med att man ansåg att de ryska ekonomiska reformerna var så stora och omfattande under denna tid, ansågs det att den gamla hotbilden var borta för gott. Men tiderna förändras och även den Ryska Federationen, med Georgienkrisen i färskt minne.... Samt det politiska efterspelet. Det som är obehagligt med det hela är att den generella svensken som inte släpper fjärrkontrollen eller blicken från tvn som visar den senaste dokusåpan, vaggas i en falsk trygghet att "hela Sverige" ska försvaras, fin tanke, men ganska svårt när man har 60 stridsvagnar.. på en yta av 449 964 km² !


För att bryta upp från min vanliga monolog som förs på här på bloggen så kommer jag med något så häpnande som ett boktips! Jag vill tipsa om Traudl Junges självbiografi, Traudl Junge var Hitlers sekreterare till slutet i Berlin 1945, läsaren får en häpnadsväckande inblick i Hitlers bisarra vardag och beslutsfattning, läsvärt! http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185057983

Strategiskt överfall mot Sverige.

Av en ren slump hittade jag en mycket läsvärd historia, som kanske verkar väldigt fiktiv, men visar uppenbart bristerna i det svenska försvaret... mycket läsvärt

http://cornubot.blogspot.com/2009/01/strategiskt-overfall-pa-sverige.html

Operation Garbo har fått en ny skepnad.

Gårdagens Kustförsvar.

För att fortsätta på samma spår som mitt tidigare inlägg där jag hade bifogat den eminenta artikeln tillåter jag mig själv att vara lite nostaligisk, eller som så önskas, bakåtsträvande.

När kustartilleriet år 2000 avecklades och ersattes med amfibiebataljoner (i dag finns det bara 1 amfibiebataljon som har amfibiestrid som tilläggsuppgift!) så satte man den sista praktiska spiken i kistan för invasionsförsvaret. Man kan inte längre bekänpa en invasion sjövägen. Om du besitter grundläggande kunskaper om krigförning så vet du en invasion sker inte enbart sjövägen utan föranleds ofta via strategiska luftlandsättniingar. Dock så skeppas tung matriel med fartyg, och lätta luftlandsatta förband, har ingen längre uthållighet när de är isolerade och saknar tyngre understöd.


Den svenska försvarsmakten hade fram till 2000 ett kustartilleri som verkligen var värt namnet, iform av minspärrar, fasta anläggningar, och rörligt kustartilleri. Detta vapenslag skulle göra det mycket svårt för ett landstigningsföretag som närmade sig kusten, detta förutsätter att man har lyckats att passera svenska ubåtar, ytstridsgrupper och flyget, som skulle bekämpa fiender redan till sjöss. Med kalla krigets svenska försvarsmakt så är det tveksamt att ett anfallsföretag skulle lyckas närma sig svenska skärgården om man inte skulle sätta in stora resurser i några enstaka anfallsriktningar. Uppenbart så var det svenska kustartilleriet av världsklass, speciellt med 12/70 ERSTA pjäserna som ännu till denna dag har ett eldledningssystem i världsklass, och själva pjäserna var ingenjörsmästerverk.


Nackdelarna med det fasta kustartilleriet är uppenbara, specielllt i den moderna tidsåldern eftersom vem som helst kan med enkla medel spana efter dessa anläggningar med hjälp av eniro.se eller hitta.se. Samtidigt blir det inte svårare genom att alla sjökort som producerats har skjutområden utmärkta i närheten av de aktiva anläggningarna. Skyddet mot moderna vapen är även lågt, och detta var huvudargumentet för att lägga ner de fasta anläggningarna, men det som är intressant var att FMV tog fram alternativa lösningar som var mycket kostnadseffektiva och innovativa (det var bättre förr). Dessa lösningar var bland annat "superbetong" där anläggningarna behövdes kompleteras med ca 70cm betong för att stå emot moderna vapen, så kallade "bunkerbusters". Samt även aggregat för att sprida vattendimma runt pjästen som i sin tur effektivt maskerar mot laser och ir-styrda vapen. Som ytterliggare skydd mot ir-styrda vapen utvecklade man uppvärmda splitterskydd, som monterades utanpå pjäsen, och tanken var att stridsdelen, eller bomben skulle detonera på dessa skydd istället för pjäsen. Så nog fanns det lösningar, för att bruka dessa anläggningar i en modern konflikt.

12/70 ERSTA- En symbol för det svenska kustförsvaret

Men det som förbryllar mig mest är att när man lade ner kustartilleriet så lade man i praktiken ner alla dess förmågor med. Kustartilleriets förmågor sträckte sig längre än att bemanna och skjuta med fasta anläggningar. Man hade även rörliga enheter som kunde på kort varsel omgrupperas, bland annat fanns 12/80 KARIN en rörlig ERSTA pjäs, som kunde skjuta 15 km, och med hjälp av en duktig eldledare kunna utgöra ett dödligt hot för ett stundande anfallsföretag.

12/80 KARIN Rörlig kustartilleripjäs

Dock finner jag det mest potenta vapensystemet som försvann under nerläggningen att vara Tung robotbatteri RBS 15KA , som var monterat på lastbil och därmed mycket rörligt. Eldledningsradarn kunde placeras upp till 100 km från förbandet för att undvika att bli upptäckta!, det är större delen av Stockholms skärgård!. Systemet togs i bruk 1995 och lades ner 2000. Vilket resursslöseri!, och åter igen kan man inte se längre än vad näsan räcker inom den svenska försvarsmakten, men framförallt i Rosenbad och hos försvarsberedningen.
Nedan finner du en underbar bild på det vapensystem jag beskrivit, jag har lånat bilden från den eminenta sidan kustartilleriet.se, där du finner massvis av information, om det numera historiska vapenslaget inom den svenska försvarsmakten.

Sverige var ett av världens mest militäriserade länder

Jag kom över en artikel från sidan newsmill.se. (sidan i övrigt är tveksamt då diverse "stureplansprofiler" skriver utrikespolitiska artiklar på sidan) Den handlar om den gamla försvarsmakten, och tiden då vi hade ett försvar och lita på... till skillnad från dagens försvar

Ta del av artikeln och betänk- Varför skrotades ALLT?, jag har frågat mig detta sen försvarsbeslutet 2000 då försvarsmakten förlorade i praktiken sina uppgifter, som ännu idag inte har ersatts med klara riktlinjer utan difusa riktlinjer som förvirrade politiker ändrar en 2-3 gånger under sin mandatperiod...

Här är artikeln,

Det är väldigt få i dag som vet att Sverige för bara några årtionden sedan var en av världens ledande försvarsmakter och att vi hade ett av de starkaste överbefälhavareämbetena i världen. Sverige var tidvis det land i världen som satsade mest per capita på försvaret efter USA, Sovjetunionen och Israel. Först 1968 beslutade vi att inte skaffa egna svenska kärnvapen (som avancerat industriland hade vi varit kapabla att utveckla taktiska kärnvapen sedan 50-talet). Det svenska flygvapnet var en potentiell maktfaktor i Europa. Det väckte beundran och våra stridsplan kunde säljas världen över. Under namn som Flygande tunnan och Lansen var de svenska jaktplanen en källa till pojkaktig nationell stolthet. Sverige hade dessutom ett av världens absolut bästa civilförsvar! Vi hade lagringsprogram och detaljplanläggning av företag och arbetskraft på ett världsunikt sätt, i nära samverkan med näringslivet. Att betecknas som ett så kallat K-företag var status. Våra bergrumsanläggningar för lagring av olja blev världsberömda.

All beredskap inriktades på att klara invasionsförsvar i tre riktningar - samtidigt. Vi skulle klara en invasion i Skåne, en i Mellansverige och en i övre Norrland. I det längsta (tills hjälp från väst anlände) skulle vi hindra angriparen från att få fotfäste, och ingenstans skulle vi dra oss tillbaka utan att bjuda på hårt motstånd!

Vi skulle också klara att motståndaren använde taktiska kärnvapen samt gas och biologiska stridsmedel. Befolkningen skulle skyddas mot atomvapenanfall mot större städer genom storskalig utrymning, enorma skyddsrum och stora landsomfattande civilförsvarsstyrkor. På teckningar i broschyren "Om kriget kommer" ses en svensk familj färdig för utrymning. "Tag med pengar, värdehandlingar, sjukförsäkringsbesked och fackföreningsbok", lyder underskriften. Hade den också försetts med ransoneringskort och gasmask skulle i så fall även dessa medtas. En absolut tilltro till "världens modernaste land" andas ur denna och många andra texter från den tiden.

Över hela landet fanns ett mycket stort antal befästningar, ledningscentraler, skyddsrum, oljelager, reservsändningsplatser (för etermedierna), papperslager (för dagstidningarna), ja hela industrianläggningar nergrävda i marken. Sverige kunde liknas vid en schweizerost!
Vårt totalförsvar skulle vara omedelbart insatsberett. Vissa delar av Hemvärnet hade till och med en så kort mobiliseringstid som sex timmar! Så sent som vid 1980-talets början omfattade totalförsvaret 2,8 miljoner människor efter mobilisering. För den manliga delen av befolkningen rådde värnplikt mellan 18 och 47 års ålder. För den civila delen av totalförsvaret motsvarade plikten för kvinnor och män i vissa fall ända upp till 70 år. Reservofficerare återfanns på ett mycket stort antal befattningar inom näringslivet, medierna och den offentliga förvaltningen. Sverige inte bara hade utan var ett militärt-industriellt-förvaltningsmässigt komplex. Att slå vakt om totalförsvaret var synonymt med att slå vakt om svensk alliansfrihet, folkförsvar och demokrati. Kring detta rådde såväl politisk enighet som folkförankring. Det var helt enkelt en angelägenhet för alla.

Även sedan stora ytstridsfartyg, äldre typer av ubåtar och stridsflygplan fasats ut ur organisationen omfattade så sent som vid mitten av 1980-talet den mobiliserade styrkan (liksom tjugo år tidigare) 850 000 man, varav 700 000 i armén som ännu i slutet av 1980-talet omfattade 29 brigader efter mobilisering (närmare 10 divisioner enligt stormakternas sätt att se), en imponerande numerär för en mindre stat. Vårt flygvapen räknades dessutom som det fjärde starkaste i världen. Cykeltolkande infanteri var en svensk specialitet in på 70-talet. Vaksamhet - samhällsanda var viktiga motton som stimulerade till bred delaktighet i de nationella säkerhetsintressena.

Spionberättelser som dem om Frithiof Enbom och Stig Wennerström vävdes in i tidens berättelse om folkhemmet, den svenska modellen och det goda och framåtinriktade samhälle som svenskarna höll på att bygga upp. Enbom framställdes som en slusk som hotade detta mönstersamhälle med bohemeri och slarv, medan Wennerström var en dekadent överste ur den forna överklassen som avslöjades av sin rättskaffens hushållerska, försedd med partibok och allt.
När televisionen började introduceras från 1950-talets senare del kom den svenska försvarsmakten att uppleva en verklig guldålder när det gällde populär, positiv behandling i ett medium som började nå in i alla svenskars vardagsrum. Det nya mediet styrdes nämligen i hög grad av möjligheten att skaffa fram rörliga bilder. Alla i förväg kända händelser som var bildmässigt tacksamma premierades vid nyhetsurvalet i Aktuellt, den enda kanalens nyhetsprogram. Det gällde såväl de årliga fältjänstövningarna som vapentekniska nyheter och civilförsvaret. Stoffet hade en egen dramatik som den svenska televisionen var ivrig att utnyttja. Kanoner avfyrades och granaternas förmåga att genombryta pansar visades ingående i bild - allt mot bakgrunden av synsättet att förbättrade svenska vapen också innebar förbättrade möjligheter för den svenska försvarsmakten att bita ifrån sig.

Tillsammans med det närmast permanenta krigshotet fick allt detta naturligtvis djupgående, känslomässiga, materiella och organisatoriska konsekvenser. Säkerhets- och försvarsfrågorna kom helt enkelt att genomsyra det svenska samhället och de enskilda medborgarnas liv under flera årtionden. I ett hotande läge kunde ju den vuxne medborgaren inkallas till totalförsvaret med omedelbar verkan, och därmed bryta upp helt från vardagslivet.
Man tänker på Jan Olof Olssons (signaturen Jolo) TV-serie "Någonstans i Sverige" (1974) som ju mer än något annat har präglat den stora publikens bild av en annan beredskap, den välkända från krigsåren 1939-45. Jolo gestaltade precis det som måste ha varit de flesta inkallades främsta upplevelse: den ändlösa väntan, bevakningstjänstens enformiga och händelsefattiga rutiner - och inte minst den ständigt malande oron för dem därhemma.

Kunskapen om allt detta är viktig för de unga. Något viktigt att bita i, något som de nog aldrig förr ägnat en tanke (för att ingen berättat det för dem). Det kalla kriget (med dess djupgående säkerhetspolitiska motsättningar) och dess påverkan på oss i Sverige är totalt främmande för den unga generationen. Jag tycker att det är viktigt att berätta om den här tiden, just de årtionden som kanske bäst sammanfattades i den välkända broschyren Om kriget kommer.
I den kulturhistoriska skildringen av efterkrigstiden och det kalla krigets årtionden intar hoten och de motsvarande försvarsåtgärderna en självklar plats vid sidan av demokratiutveckling, välståndsexplosion och infrastrukturutbyggnad. Det är angeläget att se frågorna om säkerhet och försvar i ett brett perspektiv. I den berättelsen ingår också hotbilden, de grundläggande tankarna kring säkerhet och försvar, alla de organisatoriska och materiella åtgärderna och - inte minst - hur allt detta inverkade på de enskilda medborgarna. Säkerheten och försvaret utgjorde långt in på 1970-talet en central - men i dag fullständigt bortglömd - del av landets totala samhällsmiljö. Det är viktigt att ge våra barn och barnbarn, men också oss själva referensramar och ett allsidigt perspektiv på den här mycket märkvärdiga tiden!

Mats Ekdahl

Cyberkrig - En del av den moderna krigförningen

Jag var relativt ovetandes om termen cyberkrig, men wisemans blogg, öppnade ögonen hos mig.

Termen cyberkrig låter onekligen futuristisk, men det är en realitet idag. Allt eftersom samhällen i stort mer och mer baserar sig på internet och datorer så ökar även sårbarheten för samhället. Ett samhälle utan fungerande komunikationer under en krissituationer är mycket sårbart. Brist på information på grund av bristande komunikationer leder till oro och ibland kaos, vilket ger möjligheter att sprida disinformation för främmande makt.

Allt detta är möjligt genom att styra 1000-tals datorer samtidigt i ett så kallat "botnet" som i sin tur överbelastar strategiskt viktiga knutpunkter på internet, och leder till att samhällets grundläggande funktioner slås ut.

Tyvärr går det inte och skydda sig fullt ut mot en attack, eftersom en "hacker" hela tiden söker efter kryphålet, den svaga punkten hos ett datorsystem. Alla system har en svag punkt, och för en hacker, eller en cyberkrigare är det bara en tidsfråga innan den svaga punkten hittas.

Som tur är har försvarsmakter runt om i världen svårt och rekrytera cyberkrigare, eftersom dessa har många olika sympatier som ofta sträcker sig över nationsgränsen, därav så är det svårt att föra ett kontrollerat cyberkrig.

Det obehagligaste exemplet på ett aktivt cyberkrig finner man i Estland år 2007, detta gav en smak av hur det kan se ut i framtiden. Jag har aldrig länkat till wikipedia tidigare och kommer undvika det i framtiden, men för att förklara "the Estonian Cyberwar" med en lättilgänglig källa väljer jag härmed att göra det länk.

Den nya tidens soldater?- Cyberkrigare

De ovetandes bild av det moderna Ryssland

Idag hade jag en diskution med en kollega på min arbetsplats, gällande Rysslands agerande i Georgien augusti 2008 , och denne påstod att Georgien helt enkelt får skylla sig själva efter Rysslands anfall. Detta grundade personen på nyhetsrapporterna som gällde att Georgien svarade på ett missilanfall från Sydossetien, - man kan ju inte anfalla ett land så där (!?).

Med detta sagt så vill jag mena att de ovetandes, "Svensson" inte har någon aning vad som håller på och hända i Ryssland, man känner inte till Putin regimens sätt och agera genemot meningsmotståndare. Man ser inte hoten som kupas på horisonten, kanske lika bra eftersom det skulle bli uppror i landet när den gråa massan inser hur utsatta Sverige är rent säkerhetspolitiskt, med kommande projekt så som Gazproms Nordstream utanför Gotland som ett exempel, Jag vågar påstå att det är endast på grund av okunskap hos befolkningen den nuvarande regeringen sitter kvar i riksdagen. Speciellt försvarsministern, som har blivit tillsatt för att lyda finansministerns minsta önskan.

I ett utrikespolitiskt klimat som åter igen hårdnar så har inte svensken någon som helst uppfattning om utvecklingen i världen, utan vad som cirkulerar i svenskens omvärldsmedvetenhet är vem som deltar i melodifestivalen på lördagen, och var man hittar den billigaste platta TVn!. Detta är måhända självvalt, ibland blir jag förvånad i spontana diskutioner med kollegor på arbetsplatsen, bekanta med flera. Men allt som oftast så så stannar diskutionen med att jag är en krigshetsande bakåtsträvande dåre (som du förövrigt kan se signaturen J förtydliga här på bloggen). Uppenbart, känner man då inte till Rysslands utveckling, eller man kanske ska skriva återgång till den forna ordningen. För det är precis vad som pågår i Ryssland, idag har man inte kommunism som idelogi, utan jag vågar påstå att det handlar om nationalism som Putin använder för att ena landet, för att kunna producera fabricerade hot mot landet och därigenom agera kraftfullt, för att visa omvärlden att man inte från rysk sida är rädd för att visa sin styrka, den ryska björnen håller på och vakna i sitt bo..

I dag finns det inte några fria medier i Ryssland, meningsmotståndare blir fängslade eller mördade, ledande politiker fabricerar rena lögner till folket, precis som på Sovjettiden.

Det som Garri Kasparov (en mycket skicklig schackspelare från Ryssland, och regeringsmotståndare) sade har aldrig varit mer slagkraftigt

"Sluta förse Putin med en demokratisk trovärdighet som han inte förtjänat. Sluta att ta emot honom och hans allierade som demokratiska likar.... Om ni tycker att ett demokratiskt Ryssland är viktigt är det viktigt att stå upp och säga det!"

Uppenbart är steg 1 i detta att få folk i Europa att förstå var ryssarna är på väg.

Den postimperalistiska stressens biverkningar har bara börjat

Sovjetunionens sönderfall är 1900-talets största geopolitiska katastrof

Dessa ord stog Vladimir Putin för 2005. Och numera så är det ganska målande citat för dennes politik. Man vill återta det man har förlorat, man har svårt och se, och man anser att det är ytterst provocerade när de forna baltstaterna gör vissa utspel, som ibland vars betydelse är banal rent konkret, men symboliken är det motsatta, Vän av ordning minns när en av baltstaterna flyttade på ett "befrielsemonument" från andra världskriget, och möttes av kraftiga diplomatiska protester från Ryssland, ett sådant utspel bekräftar bara vad många rysslandskännare har talat om det senaste årtiondet, Att Ryssland, vill och försöker, återta sina geopolitiska mål. Läs gärna om Sergej Karaganov, som är ideologisk rådgivare åt Vladimir Putin här på bloggen för att förstå vad de nya ryssarna har på agendan. Läs här.

Kommunismen är borta och ersatt med nationalismen, och i praktiken så är skillnaden ganska liten, maktstrukturen i landet börjar för varje år likna den forna strukturen som fanns under kommunisttiden, medierna är kontrollerade, regimkritiker förblir tystade. Vladimir Putin styr landet i praktiken med järnhand. Det som skiljer dagens Ryssland mot gårdagens är den ökade handeln med omvärlden, men även den är ordentligt kontrollerad från Kreml. Naturtillgångar blir statliga, och utlänska investerare blir utkastade ur landet på mer eller mindre rimliga orsaker.

Om man sköter sin inrikespolitik, på ett diktaturliknande sätt, då börjar man fundra över hur utrikespolitiken kommer skötas i den närmsta framtiden, då de ryska försvarsanslagen ständigt ökar, och de ryska diplomaterna uttalar sig mer och mer uppseendeväckande. Vad anser du?, jag vill iallafall mena att den eviga freden tyvärr inte är här, och så fattar man beslut från svensk sida på orimliga grunder.

Försvarsmaktens tvivelaktiga övningsscenarion

Jag har kort om tid, så detta blir ett kort inlägg, dock så är det en viktig sak jag vill ta upp. Efter ha läst Livgardets tidning "Livgardisten" så beskrivs det övningar som baserar sig på situationer där försvarsmakten aldrig skulle blandas in eftersom det finns instanser i det civila samhället som klarar av detta.

Övningen jag beskriver utspelade sig vid en fiktivt inbrott vid ett vapenförråd av en kriminell grupp som i sin tur var beställt av terrorister!?. Låter långsökt anser jag, och jag ser visualiserar en viss komik när "jobbet" beställs av en skäggig taliban som diskuterar till en motorcykelåkande kriminell!.

Känns rent spontant som att SÄPO och polisens insatsstyrka fixar en sådan sak enkelt.
Varför övar försvarsmakten sitt fåtal återstående värnpliktiga för sådana här situationer?. Att militären används mot civila har varit förbjudet enligt lag i nästa sjuttio år innan denna lag upphävdes för några år sedan.

Men om situationen någonsin skulle uppstå så behövs det ett regeringsbeslut för att sätta in militära styrkor. Och jag tror personligen att det är svårt och få igenom ett sådant beslut eftersom partierna på vänsterkanten kommer yla om Ådalen 1931, gällande militärens ingripande mot civila. Helt enkelt är detta scenario som beskrivs helt orealistiskt. Och jag tycker att det är ogenomtänkt från befälens sida att genomföra en sådan slutövning. Men kanske, allt som har med terrorister tas imot med öppna armar av en regementeschef, som gång på gång svär över en försvarsberedning och en regering som vägrar inse bristerna i försvarsmakten, och menar att den eviga freden är här. Då måste man hitta på fiktiva övningsscenarion för att budgeten inte ska skäras till nästa år. För om man vill lyckas inom Försvarsmakten gäller det att vara politiskt korrekt, och i den nuvarande politiska korrektheten så finns det inga andra hot än terrorister, dock så väljer jag att inte hålla med!

Oavsett om en svensk militär insatsstyrka skulle användas för att bekämpa inbrottstjuvar som består av kriminella organisationer och annat löst patrask, så kommer vän av ordning kommer ihåg tiden det tog att besluta om att skicka stridsfordon till Afghanistan och dom är inte där ännu!. Då kan man bara undra vilka överläggningar som måste till för att bekämpa civila!. Men kanske skulle det lite rättningar i leden när Hells Angels får påhälsningar av stadsskyttesoldater, som anfaller i pansarbandvagnar?. Kanske det vore bättre än att blanda in den "mjäkiga" polisen? Och kanske skulle de värnpliktiga komma till samhällets tjänst lite mera annat än att bygga fördämningar när det är översvämningar i landet? (ironivarning).

Tänk till Försvarsmakten!, använd den begränsade budgeten till vettigare saker!


Stadsskyttesoldater från Livgardet under framryckning.

Strid i bebyggelse, en jämförelse mellan övning och verklighet.

Jag vill reflektera kring, de senaste veckornas strider i Gazaremsan, och vad den svenska försvarsmakten kan dra lärdom kring. Åter igen kommer frågan om tungt mekaniserat understöd (stridsvagnar) vara eller icke vara, striderna på Gazaremsan utspelade sig till stor del i städer, där man använde stridsvagnar för att anfalla fientliga positioner. Precis som i Irak, speciellt Fallujah. Stridsvagnen är mycket effektiv när det gäller att nerkämpa krypskyttar och robotskyttar, som gömmer sig på hustak och i byggnader. Speciellt när den egna enheten är så nära så det är riskabelt med flygunderstöd. Stridsvagnen ger även en snabbare framryckning i SIB (strid i bebyggelse). Att enbart med infanteri som understöds med lättare pansar typ Stridsfordon 90 nerkämpa fientliga styrkor är tidskrävande och ger förhållandevis stora förluster.

Försvarsmaktens enhet som är inriktad på SIB återfinns på Livgardet i Kungsängen, Stockholm. Denna enhet kallas för stadsskytteförband, och är utrustade med pansarbandvagnar från 60 talet!, Känns improviserat speciellt med tanke på att fordonen inte har någon tilläggsbepansring för att möta moderna vapen. Visst, de pansarbandvagnarna som användes i Bosnien på 90-talet hade tilläggsbepansring, med det är tveksamt om det står imot krigets krav. Åter igen, Strv 122 kommer till bra användning här. Förövrigt så har jag fått reda på varför Stadsskytteförbandet fortfarande använder den gamla "pibben", och det är helt enkelt för att beväpningen sitter långt fram på fordonet, vilket möjligör bättre kapacitet för att "titta" runt gatuhörn för både skytt och vagnschef. Denna möjlighet finns förstås inte på Stridsfordon 90. Vad tänkte man med när denna inhemska skapelse projekterades på 80-talet av FMV? Men som vanligt så rustar man för det förra kriget då pansarslag i stil med Kursk var på agendan. (Kursk ses som historiens största pansarslag, som utspelade sig i Sovjet 1943) Jag tror dock att en utökad doktrin för mekaniserad enhet i städer bör utarbetas för att möta moderna hot, se bara hur den amerikanska armen arbetade i Irak.

Eftersom trenden inom den tredimentionella krigförningen går mot att strida i städer eftersom motståndarna, är okonvetionella och kan inte mäta sig med en modern arme och dess utrustning, väljer man att befästa städer och kriga okonventionellt. Tyvärr innebär detta att man även tillämpar metoder, som att blanda in kvinnor och barn i striderna, som bombsköldar. Eller kanske gömma tunga vapen på tex sjukhus, som enligt FN stadgorna är skyddat från militär inblandning. Man utför även raketbeskjutningar från platser i städerna som är skyddade av FN stadgor. Hur kan man bekämpa detta fiender eller som amerikanarna gillar att kalla dem, "insurgents" när de tillämpar de okonvetionella metoder, jag beskrivit ovan?.

Helt ärligt så vet jag inte. Men en del i ledet är att slå ner motståndet snabbt och effektivt, så åter igen så finns det fördelar med stridsvagnarna. En stridsvagn är skräckinjagande, en stridsvagn är svår och slå ut. Speciellt när den arbetar på trånga ytor, som på trånga gator. Många gånger har en okonvetionell fiende inte tillgång till vapen som slår ut en modern stridsvagn.

Så åter igen de lätta förbanden som försvarsmakten bytt mot stridsvagnarna, kommer inte fungera i en modern strid. Jag kan bara hoppas att någon inser det innan allt är försent.


Exempel på stridsvagnens användbarhet i strid i bebyggelse, på bilden en amerikansk Abrams stridsvagn i Fallujah, Irak.



Motståndarna, "the insurgents", ofta fanatiska, och villiga att tillämpa okonventionella metoder.